Framgångarna kom inte med Stefan Löfven. Opinionen har gått trögt och hans parti backade i Europaparlamentsvalet. Ett regeringsalternativ är fortfarande långt borta och vänstervågen har inte gynnat Socialdemokraterna. Därför hänger mycket på statsministerpretendentens Almedalstal. Men redan under tisdagen fick han chansen att sätta valvinnartonen. DN:s Jens Kärrman möter nämligen partiledaren i en massiv intervju om dennes hjärtefrågor, en möjlighet som helt schabblas bort. Orsaken ligger i att intervjuobjektets svar lämnar mer att önska.
På frågan om varför Socialdemokraterna inte vill införa någon ny pappamånad, blir svaret att hans parti inte alls utesluter en sådan, även fast det inte finns något beslut om saken.
Okej, nästa fråga: Hur ska man då reda ut problemet med den stelbenta hyresmarknaden? Eller den höga skatten på bostadsbyte som anses vara bidragande till den påträngande bostadsbristen? Löfven ser problemet, men några marknadshyror blir det inte tal om. Vad gäller skatter är det något man får fundera på, fast några konkreta förslag har partiet inte.
Låt gå, det är trots allt jobbfrågan som är prioriterad. Vad vill partiet till exempel göra åt villkoren för de timanställda, som banade väg för den nyligen avslutade tågstrejken? Löfven svarar att han inte gillar att så många går på timma. Men vad vill partiet göra åt saken? Det är upp till facken och arbetsgivarorganisationerna att lösa frågan, även om hans parti på ett synnerligen oklart sätt vill bistå. Hur lång tid får de på sig att finna en lösning? Några sådana datum finns det inga.
Nåväl, låt oss strunta i sakpolitiken! Vilka ministerposter kan man tänka sig att ge till andra partier vid en eventuell valseger? Än så länge har man minsann inte lovat några ministerposter till någon och partiledaren vill inte tala om något annat än socialdemokratisk politik. Bör inte väljarna få något som helst besked om vilken slags politik man är beredd att kompromissa om? Det är något som alla partier måste fundera på, blir det besked som lämnas till, vad man vid det laget får anta vara den uppgivne, Kärrman.
För så där vagt löper det nämligen på genom intervjun. Den socialdemokratiske partiledaren tycks fullständigt oförmögen att ge svar på relativt kristallklara frågor, trots att riksdagsvalet äger rum om bara ett fåtal månader. Fast lika klart som kristall är det korvspad vilket förklarar varför han drar sig för konkretioner – det där med besked är nämligen socialdemokratins svullna akilleshäl.
Löfven kallar under intervjun blockpolitiken fördummande, därför vill han bryta den. Det är inte särskilt besynnerligt, eftersom han själv saknar en koalition och därmed inte har några definitiva besked att ge. Det valmanifest han ska dagtinga om med sina kollegor på vänsterkanten är dessutom beklämmande tunt och saknar än så länge svar på högst fundamentala frågor om sjukförsäkringar och ersättningsnivåerna inom a-kassan. Det betyder att det socialdemokratiska förhandlingsutrymmet kommer att vara synnerligen begränsat, ställt mot mer grandiosa förslag som miljöpartistisk arbetstidsförkortning och vänsterns fullständiga förbud mot välfärdsföretag.
Om nu socialdemokratin mot all förmodan skulle göra ett succéval och själva kan diktera politiken, ja då är det inte ens självklart att den gamle fackpampen kontrollerar sitt eget parti. Socialdemokraternas vänsterfalanger vädrar morgonluft och just nu smids hämndens ränker hos de partidistrikt som tidigare slöt upp kring den politiskt dekapiterade Håkan Juholt. Det blir inte lätt att vara socialdemokrat på högerkanten framöver, då de till och med kommer att få tampas mot sina partikamrater.
Stefan Löfven går således en tung höst till mötes och budskapet som den osäkra femtedelen av väljarkåren bör hämta från de slingrande svaren i tisdagens intervju, som verkligen lyckas med konststycket att säga allt och ingenting, är att det forna regeringspartiet sällan har varit så illa rustat för att leda Sverige.