Igår utvisades Sveriges ambassadör i Europas sista diktatur efter anklagelser för ha varit för engagerad för demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Regimen under ledning av Alexandr Lukasjenko är känd för sitt förtryck av oppositionella där KGB fortfarande finns kvar. Cirka 70 procent av vitryssarna arbetar för staten, de flesta med anställningsavtal som förlängs med ett år i taget - allt för att upprätthålla totalitär kontroll.
Det är en kontroll och ett förtryck som Sverige länge har engagerat sig emot. Genom riktat svenskt bistånd, EU-sanktioner och ständig kontakt med många fler än regimen har Sverige ställt sig på det vitryska folket sida, vilket blev för mycket för förtryckets krafter.
Det är mycket ovanligt att ambassadörer utvisas och beskedet blev en stor världsnyhet igår. Vi kan bara spekulera kring anledningarna till beslutet men förmodligen beror det på att Sverige varit för framgångsrikt i sitt arbete. Utvisningen kommer istället att få rakt motsatt effekt för regimen.
Utrikesminister Carl Bildts svar blev att låta den utvisade svenska ambassadören få fortsätta men nu med tydligt fokus på just demokrati- och frihetsfrågor i Vitryssland. Det är den svenska modellen i utrikespolitiken: att bekämpa diktatur med demokrati och mer diktatur med ännu mer demokrati. Förtryckets största fiende är uppmärksamheten och att strålkastarljuset från demokratins vänner och stormakter riktas mot de egna gärningarna. Det är precis det som gårdagens utvisning nu innebär.