Givetvis finns det alltid risk för att det trampas på ömma tår, men det viktiga måste vara strävan efter att unga människor inte ska hamna i kriminalitet och att de som är på väg in på brottets väg kan hämtas tillbaka innan allt grövre brott begås. Ju tidigare familj, samhälle och myndigheter reagerar desto bättre.
I veckan lanserade regeringen genom justitieminister Beatrice Ask (M) en satsning mot ungdomsbrott. Rikspolisstyrelsen ska tillsammans med ett antal kommuner samarbeta kring så kallade sociala insatsgrupper som kan identifiera och fånga upp ungdomar på glid mot en kriminell värld. Det är utomordentligt att regeringen finner nya grepp att ta sig an problematiken och att man ser att något måste göras. Arbetet ska genomföras i städer där det finns stadsdelar med "utbrett utanförskap". Men aj, så var det någon öm tå som trampades på.
"Det känns inte riktigt att Rosengård hela tiden stämplas som ett förfärligt område", säger Rosengårds stadsdelschef till Sydsvenskan.
Förfärligt eller ej - men bra är det inte, som det ser ut idag, trots att det redan görs mycket åt problematiken i Malmö.
Självklart måste den nya satsningen som görs från centralt håll ta avstamp i det redan existerande lokala arbetet. Däremot är det inte vidare konstruktivt att som stadsdelschefen i Rosengård - värja sig mot att stadsdelen placeras in i kategorin utanförskapsområden.
Till Sydsvenskan säger justitieminister Ask: "Syftet är inte att peka ut någon. Men allvarligt talat, har Malmö löst problemet? Svaret är nej."
Mitt i prick.