Tage Erlander (S) såg en av sina främsta uppgifter i att hindra vänstern från all makt i rikspolitiken. Han avskydde det kommunistiska syskonpartiet och betraktade dem som ett gäng intrigerande sekterister.
VPK blev efter murens fall Vänsterpartiet. Även om vänstern lämnat sina allra mörkaste kapitel bakom sig, så har ännu ingen socialdemokratisk statsminister inbjudit dem att ingå i en regering. Det har alltid funnits en misstanke om att K:et varit mer frånvarande i partinamnet än i politiken – nu kan dock allt vara på väg att förändras.
Stefan Löfven meddelade under onsdagen att han kommer att samarbeta med Vänsterpartiet. Sin vana trogen berättar han förstås inte något om samarbetets eventuella utformning, men han lyfter partiernas delade bild av det problematiska med vinstdrivande företag inom välfärdssektorn och ser det därför som självfallet att de gör gemensam sak efter valet (Expressen 20/8).
Löfven är troligen en alldeles för traditionell högersosse för att inbjuda vänstern till något formellt regeringssamarbete. Dels vill han inte förlora kontrollen över politiken, dels vill han knappast skriva in sig i historien som den socialdemokratiske ledare vilken inte kunde hålla det gamla kommunistpartiet stången.
Desto mer sannolikt är att man försöker att bilda en tvåpartiregering med Miljöpartiet, men gör upp med vänstern om gemensamma hjärtefrågor – likt regeringen samarbetat med de gröna om migrationspolitiken.
Hur det än artar sig så kan man åtminstone vare helt säker på att frågan om vinster i välfärden kommer upp på förhandlingsbordet. Länets drygt 1 000 rut-anställda kommer få det svårare att bedriva sin verksamhet. Ännu mörkare ser det ut för länets privata vårdcentraler och friskolor, som riskerar nedläggning. Här kommer Löfven göra sitt yttersta för att finna en kompromiss, men det blir en svår nöt att knäcka med tanke på att vänstern varit tydliga med att man inte tummar på kravet om vinstförbud. Det finns dock ett annat kort som kan tillföras förhandlingsleken.
Sjöstedt intervjuades tidigare i veckan av Barometern (20/8). På frågan om hur kärnkraftverket kan komma att påverkas av ett regeringsskifte, var Sjöstedt lovvärt tydlig med att O1:an är den första att pensioneras. Med tanke på att MP inte vill annat än att stänga ned landets reaktorer, kan det bli kärnkraften som blir det socialdemokratiska offerlammet, som ett led i en kompromiss där man inte totalförbjuder vinster i välfärden.
Alltså innebär en vänsterregering ett direkt hot mot OKG:s drygt 900 anställda, många av dem hemmahörande i norra länsdelen.
Länet står således inför en arbetsmarknadspolitisk härdsmälta vid ett eventuellt regeringsskifte.