Det mesta är relaterat till den dominerande aktören på marknaden, statliga Apoteket AB. Kanske är det naturligt, för bolaget har genomgått en mycket stor omställning. Man gått från att vara ensam herre på täppan till att ägaren, staten, har brutit upp marknaden och sålt delar av rörelsen. Nu är Apoteket AB en bland många aktörer, men fortfarande den som dominerar marknaden.
För oss konsumenter är det i grund och botten en förbättring, vi får ett bredare utbud och fler försäljningsställen, vilket i förlängningen ger en större tillgänglighet. Nya sätt att organisera verksamheten kommer på sikt också kunna hålla nere prisbilden på apoteksvaror - precis som det sker på alla andra områden där fler än ett företag konkurrerar.
Samtidigt har övergången inte skett utan friktion, det finns fortfarande inkörningsproblem på marknaden. De olika kedjorna håller lite olika sortiment och innan man inom sjukvården hittat bra rutiner för att exempelvis få fram specialläkemedel i tid till alla apotek kan det ibland ännu ta tid att få vissa preparat.
Konkurrensverket påtalar att staten som ägare till den dominerande aktören på marknaden måste bestämma sig för hur de vill agera. I samband med avregleringen beslöt staten att lägga band på Apoteket AB:s expansionsplaner, bolaget skulle inte få bygga ut hur som helst så att avregleringen hotades.
Nu när marknaden börjat sätta sig behöver Apoteket AB hitta arbetsformer för bolaget så att det inte står utan strategisk färdriktning. Kan ägaren inte finna rimliga former där bolaget agerar utan att försöka återskapa ett monopol är det bättre att staten säljer av de sista apoteken med.
På andra marknader som avreglerats har de statligt ägda bolagen ofta successivt tappat marknadsandelar och anseende. Inom flygsfären har det delvis statliga SAS brottats med problem alltsedan avregleringen av flyget. Precis som SJ på senare år blivit dysfunktionellt. Omvandlingen av statliga Televerket till börsnoterade Telia är ett annat exempel. Bolaget underpresterar konsekvent och är ett stort sorgebarn för de många småsparare som lockades att satsa pengar i det.
I takt med att de andra aktörerna på apoteksmarknaden visar att privata, personalägda eller kooperativa apotek fungerar minst lika bra som statliga så kanske det är dags för staten att tänka om även på detta område. Istället för att vänta 20-30 år med att försöka sälja det som återstår av Apoteket AB borde man göra det direkt, så att bolaget kan få ägare som vill och vågar satsa på verksamheten.
Och kanske viktigast: Då kan staten ta den strukturella rollen av en oberoende part som ger spelregler för marknaden och professionellt granskar att reglerna efterlevs. Utan att riskera kritik för försök att gynna egna affärsintressen.