Äntligen!

Vi befinner oss mitt i en vecka då världens blickar - av positiva skäl - riktas mot Sverige. Nobelprisen tillkännages och i går klev Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ut genom dörren i Börshuset i Stockholm och tillkännagav att det blir den svenske poeten Tomas Tranströmer som tilldelas litteraturpriset i år.

Västervik2011-10-07 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Nobelpriset har genom det dryga århundrade som det delats ut kommit att bli en i raden av företeelser som vi direkt förknippar med vårt land - detta tack vare industrialisten Alfred Nobel. Nobelprisen är långtifrån enbart prissumma, ära och en fantastisk prisutdelning och fest att se framemot. Det är framförallt värdena bakom prisen som bär upp dess renommé - kunskap, bildning och engagemang.

Som vanligt var det i år, liksom de flesta andra år, mest spekulationer kring litteraturpristagaren. Det är det pris, måhända tillsammans med fredspriset som engagerar mest. Läsandet av skönlitteratur och intresset för världshändelser ligger närmre folk i allmänhet än de mer vetenskapligt betonade priserna i medicin, kemi, fysik och ekonomi.

Bland svenska författare är det Astrid Lindgren och Tomas Tranströmer som oftast kommer upp till diskussion för litteraturpriset. Och i går skedde alltså det som få trodde var möjligt, att en svensk återigen får ta emot Nobelpriset i litteratur. Nu kan Tranströmers namn läggas till listan av svenska litteraturpristagare; Selma Lagerlöf (1909), Verner von Heidenstam (1916), Erik Axel Karlfeldt (postumt 1931), Pär Lagerkvist (1951), Nelly Sachs (1966) och Eyvind Johnson tillsammans med Harry Martinsson (1974).

"Lätt förskräckelse, överraskning och stor glädje", så beskrevs Tranströmers känslor av hans hustru Monica, precis efter utnämningen. Priset är honom verkligen väl förtjänt och det är långt ifrån enbart svenskar som gläds åt hans pris. Han är utan tvekan i världsklassen av poeter.

Det är läge att citera Gert Fylking, som i många år stod mitt i den samlade pressuppvaktningen på Börshuset och oavsett vem det var som tilldelades priset ropade, "Äntligen!"

I dag riktas blickarna mot Oslo för utnämningen av årets fredspristagare. Det är väl nästintill omöjligt att skrälla värre än vad den norska Nobelpriskommittén gjorde 2009 när de gav priset till Barack Obama, som inte ens suttit ett år vid makten. Det vore givetvis mycket förnämligt om någon, som exempelvis den tidigare tyske förbundskanslern Helmut Kohl, prisades för sina strävanden för dels Europasamarbetet men kanske särskilt för den tyska återföreningen.