Nog får man ge morgondagens demonstranter att det finns något högtidligt med första majtågens fanborgar och internationalsjungande socialister, vilka ackompanjeras av musikkårernas mässingsinstrument. Inte fullt så högtidlig blev måndagens presentation av Socialdemokraternas skuggbudget.
Att entusiasmen lät vänta på sig beror delvis på att det blivit något av en vana att Socialdemokraterna kallar till presskonferens för att presentera precis ingenting. Måndagen levererade förvisso en skuggbudget, men det mesta är känt sedan tidigare.
Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson och tillika finansministerkandidat Magdalena Andersson vill, i likhet med regeringen, prioritera ordning i statsfinanserna, skolan och gynnsamma förutsättningar för näringslivet. Så lyder åtminstone retoriken men mer klokt är som bekant att betrakta politiken.
Partiet vill behålla regeringens jobbskatteavdrag. Man delar dessutom regeringens ambition om mindre klasser i lågstadiet och vill, precis som alliansen, genomföra omprioriteringar inom försvaret.
Politik partiet är mer ensamt om är förespråkandet av fördubblad restaurangmoms och arbetsgivaravgifter för unga – reformer som utgör huvuddelen av partiets totala skattehöjningar på 22,5 miljarder.
Satsningarna är få men består bland annat av två miljarder till sjukvården och en symbolisk skattesänkning för landets pensionärer. De så viktiga frågorna om sjukförsäkringar och a-kassa, ger man inga besked om över huvud taget.
Huvudsakligen finns två invändningar, nämligen att en socialdemokratisk budget inte kan sägas återspegla minsta millimeter av hur politiken med en eventuell vänsterregering skulle se ut. Stefan Löfven måste som bekant kompromissa med sina kamrater på vänsterkanten. Dilemmat är emellertid att de till mångt och mycket motsätter sig den politik han förespråkar, med allt från hastig kärnkraftsavveckling till gigantiska skattehöjningar och arbetstidsförkortning på agendan.
Mindre bekant men desto mer relevant är att det är en påfallande svag budget för att komma från ett parti som påstår sig ha vittring på regeringsmakten.
Det är obegripligt hur man skulle kunna vinna valet på politik regeringen redan bedriver. Man kan heller inte vinna val enbart på höjda arbetsgivaravgifter och fördubblad restaurangmoms. Att skattehöjningar inte är något vinnande koncept visade sig redan 2010. Då presenterade de rödgröna ett valprogram till stor del byggt på just skattehöjningar, med ett socialdemokratiskt katastrofval som följd.
För att ha trissat tonläget i debatten till att handla om att den svenska samhällsmodellen går sönder med regeringens politik, levererar inte Socialdemokraterna en skuggbudget som motsvarar kritiken. Man har till stora delar misslyckats med att erbjuda ett valvinnande alternativ. Att man, så konsekvent och nära inpå valet, vägrar att ge besked om vem man avser att samarbeta med – trots att enpartiregeringarnas tid sedan länge är förbi – ställer dessutom frågan om partiet verkligen är moget nog att regera.
Det torde lägga viss sordin på torsdagens mässingsmusik och få socialdemokratiska demonstranter att lunka nedstämt mot sina torgmöten, till tonerna från anderssonskans budgetblues.