Ledare: Än är matchen inte avgjord

Tji fick ni som försökte att skrämmas med Vänsterpartiet i ett rödgrönt samarbete. Så lät det mellan raderna hos somliga debattörer och kommentatorer efter att skuggbudgeten presenterats. Nja, historien om Vänsterpartiet som det sansade regeringspartiet är ännu inte skriven och  förhoppningsvis  kommer den heller aldrig att behöva skrivas.

Foto: Lars Pehrson / SvD / SCANPIX

Västervik2010-05-07 00:00
Ola Mårtensson
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Först var det inte tänkt att Vänsterpartiet skulle vara med i samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Sedan fick Mona Sahlin backa efter kritik och släppa in exkommunisterna. Någonstans där avstannade också det uns av förnyelsearbete som startats inom Socialdemokraterna i och med partiledarskiftet Persson - Sahlin.Vi kan nu se tillbaka på en politiskt ganska intensiv vecka. Mats Odells Tobleroneuttalande rörde upp känslor, första maj bjöd på glödande vänsterretorik i olika nyanser och tredje maj gav alla undrande svar på frågan vilka de rödgröna budgetprioriteringarna skulle bli. Dessutom avgick Alliansens kampanjresa med tåg där det kontrades med ett antal vallöften om vad Alliansen inte kommer att göra om de borgerliga får regera vidare, som svar på den rödgröna budgetmotionen. Och mellan allt detta - debatter, kommentarer och analyser. På tv, i radio, i tidningar och på nätet. Det märks att det är valår, om man säger så.Den rödgröna budgeten innehöll skattehöjningar och höjda bidragsnivåer. En del förvånades säkert en smula över att skattehöjarviljan inte var ännu högre i den rödgröna budgeten. Kanske i synnerhet för att det under en lång period så hårt kritiserade jobbskatteavdraget fanns kvar i ganska stor omfattning. Till detta finns säkert flera orsaker. En är att Sahlin och Wetterstrand vill undvika att stöta sig allt för mycket med alla de grupper som fått åtskilliga hundralappar mer i månaden sedan allians-
regeringen kom till makten. I synnerhet Vänsterpartiets skattehöjariver har fått stå tillbaka i dessa skuggbudgetförhandlingar, den saken är klar. Men partiet lär inte stå tyst utan att få något med hem i bagaget. De är vana att opponera och stå på barrikaderna. Redan nu hörs intern kritik inom Vänsterpartiet för att partiet fått stå tillbaka. I dag inleds partiets 38:e kongress och det kommer att bli intressant att se hur missnöjet bland partiarbetarna yttrar sig. Ponera att de rödgröna vinner. Då blir Sahlin Ohlys gisslan. Hennes statsministerpost är då helt beroende av Ohly. Då har Vänsterpartiets förhandlingsposition stärkts. Måhända en taktisk manöver att låta vänsterpartiet vänta på att skörda sina frukter av samarbetet. Än är det inte dags att skriva in Lars Ohly i historieböckerna som den vänsterledare som förde partiet in i Rosenbad. Den rödgröna självsäkerheten lyser stark. Samtidigt visar popularitetsmätningar att Reinfeldt och Borg under denna intensiva vecka ökar sitt förtroende i väljarkåren medan Sahlin och Östros tappar. Dessa tendenser förstärks av Demoskopmätningen som publicerades i Expressen i går. För första gången på länge har Alliansen ett försprång. Förändringarna från föregående mätning är statistiskt säkerställda sett till blocken. 49,2 för Alliansen och 47,4 för de rödgröna. De stora vinnarna i mätningen är Moderaterna som får 30,6 (+2,5), Folkpartiet med 9,0 (+1,4) och Kristdemokraterna som ökar med 1,7 procentenheter till 5,4. Förlorarna är Socialdemokraterna som tappar 1,8 procentenheter och får 33,8, Miljöpartiet som rasar med 2,5 och hamnar på 8,8 och Sverigedemokraterna som med 2,1 procentenhet går bakåt med 1,1. Centerpartiet skulle bli riksdagens minsting med oförändrade 4,2 procent följt av Västerpartiet med 4,8, vilket är en tillbakagång med 0,6 procentenheter.Opinionsmätningar är inte valresultat. Men kanske är mätningen början på det efterlängtade trendbrottet.