De danska valrörelserna är betydligt kortare än de svenska. Här vet vi att det är riksdagsval den tredje söndagen i september vart fjärde år. Valrörelsen börjar redan i maj, Almedalsveckan utgör toppen på vad man skulle kunna kalla förvalrörelsen och efter semestrarna, någon vecka in i augusti, drar valrörelsen igång på allvar. I Danmark gäller endast några intensiva veckor, från det att statsministern utlyser val till dess att danskarna masar iväg sig till valurnorna.
Danmark styrs av en minoritetsregering med högerliberala Venstre och Konservative Folkeparti och med Dansk Folkeparti som stödparti. Till de borgerliga partierna räknas också Liberal Alliance som dock inte ingår i regeringsunderlaget i dag. På vänsterkanten finns Enhedslisten - med olika profiler från yttervänstern, socialliberala Radikale Venstre, Vänsterpartiets danska motsvarighet Socialistisk Folkeparti och Socialdemokraterna.
Om det vore val i Danmark i dag skulle det bli maktskifte, men de borgerliga partierna tar in på oppositionens försprång och skillnaden mellan blocken är inte större än att vad som helst kan hända.
Här liksom där utmanas borgerliga dygder av en slösaktig opposition med kulturradikala värderingar. Precis som här i Sverige handlar mycket av framtidsdiskussionerna om hur den framtida välfärden ska formas och finansieras. Den borgerliga regeringen har lagt fram en långtidsbudget, kallad Reformpakken 2020, som nu förhandlas med dels stödpartiet Dansk Folkeparti och dels Radikale Venstre.
En av de stora tvistefrågorna där gäller förändringar av den så kallade efterlönen - systemet som gör det möjligt för danskar som gått med i efterlönssystemet att gå i pension vid 60 års ålder. Efterlönen är väldigt populär och det är alltid ett risktagande att förändra ett sådant system. Utgången av förhandlingarna med Radikale Venstre och Dansk Folkeparti kan givetvis påverka huruvida det blir ett folketingsval före sommaren och i så fall också valutgången.
Nuvarande statsministern Lars Løkke Rasmussens företrädare - Anders Fogh Rasmussen - blev statsminister i Danmark 2001. Det borgerliga regerandet har givetvis tagit på krafterna. Regerandet sliter på partierna och profilerna - där, liksom här, är minoritetsregerandet förenat med kompromisser.
Men en hel del viktiga kultur- och värderingsdiskussioner har den danska regeringen varit aktiv i och det har satt viktiga avtryck i samhällsliv och debatt. Det är andra takter i den politiska debatten i Danmark - utan tvekan. På gott och på ont - men mest på gott.
Både Venstre och Konservative har tappat stöd under den innevarande mandatperioden. Men läget har varit värst för Konservative. På 1980-talet var Konservative Folkeparti det ledande borgerliga partiet, därefter har partiet backat i val efter val men vid de två senaste har siffrorna varit stabila och legat omkring 10-procent. Höstens och vinterns skandaler och diskussioner kring numera avgångne partiledaren Lene Espersen gav usla opinionssiffror på omkring 5 procent. I de senaste mätningarna har partiet ryckt upp sig något - säkert har den nye partiledaren Lars Barfoed en hel del i det.
Med makten att utlysa nyval i sin hand gäller det för Lars Løkke Rasmussen att välja rätt tillfälle. Förutom att tillfället ska väljas då det passar väl in i det politiska livet spelar också opinionsläget in.
Regeringens siffror ser ljusare ut nu än på ganska länge. Väntar han ett tag till, kanske de kommer att se ännu bättre ut. Eller så är 2011 års opinionstopp nådd för regeringspartierna - efter tio år i regeringsställning.
Det återstår att se hur Løkke Rasmussen spelar sina kort - men möjligheterna för en fjärde valvinst på raken finns i allra högsta grad.