Gotlandsbåten AB har för närvarande fullt sjå med att införskaffa det kapital som krävs för att säkerställa färjetrafiken mellan Visby och Västervik 2015. Som en del i jakten på pengar väntas en nyemission. I samband med beskedet från torsdagens bolagsstämma offentliggjordes listan på bolagets drygt 180 aktieinnehavare av Västerviks-Tidningen och Hela Gotland.
Huvuddelen av investerarna hör inte helt förvånande hemma på Gotland, men en handfull nämnvärda profiler har sin hemmahamn i Västervik. Bland annat finner man tunga näringslivsmagnater som Börje Andersson och Björn Ulvaeus. Inget konstigt med det, utan tvärt om ett bevis för att det finns bäring i färjeförbindelsen som affärsidé. Eller åtminstone att många företagare har ett så pass stort hjärta för bygden att de vill ge verksamheten ett uppriktigt försök.
Där finns dock ett par namn vars aktieinnehav förtjänar att granskas. Ett exempel är Västervik resort AB, det kommunala bolag som förvaltar verksamheterna på Lysingsbadet. En enig styrelse beslutade tidigare i somras att köpa 1 000 aktier i bolaget, vilket motsvarar ett värde av 100 000 kronor. Styrelsen motiverar investeringen med att man är kommunens största besöksattraktion och därför har intressen av färjetrafiken. Köpet är knappast något unikt för ett kommunalt bolag. Dilemmat är emellertid att köpet strider mot bolagets ägardirektiv, eftersom kommunfullmäktige ska ta ställning till strategiska aktieinnehav.
En annan av bolagets mindre aktieägare är Annette Hjalmarsson, som driver restaurangverksamheten i Tindered. Att Annette Hjalmarsson äger aktier i Gotlandsbåten tycks vid en första anblick inte vara särskilt ögonbrynshöjande. Denna Hjalmarsson råkar dock vara maka till kommunens mer kände Hjalmarsson – kommunalrådet Harald Hjalmarsson.
Tjugonde paragrafen i kommunallagens femte kapitel, rörande jäv, gör gällande att en kommunfullmäktigeledamot inte får delta i handläggning av ärenden som rör ledamoten själv, dennes make, sambo eller annan närstående. Om det ovanstående kan sägas vara ett utfall av jäv är en tolkningsfråga för jurister. Jävighet inrymmer emellertid inte bara juridiska, utan också etiska dimensioner.
Vid minsta misstanke om jäv, bör vederbörande avstå från att ta beslut i frågan. Harald Hjalmarsson är så pass rutinerad att han – med familjens lilla men faktiska ägande i bakhuvudet – principiellt och reflexmässigt borde ha avstått från att delta i besluten om färjetrafiken, för att undvika all eventuell kritik.
Inget talar nämligen för att det skulle finnas något lömskt bakom innehavet. Snarare att familjen, som så många andra i kommunen, tror på färjetrafiken och är villiga att bidra med eget kapital – ett verklighetens exempel på det lokala engagemang för näringslivet som inte minst förespråkas av ledarredaktionen. Man kan också fråga sig om jävbestämmelserna inte är väl hårda för att passa verkligheten i många landsortskommuner, där rollen som företagare och folkvald ofta sammanfaller.
Men till dess att något ägardirektiv eller någon lag ändras, är de båda innehaven långt ifrån oproblematiska.