Nu har SR Ekot tagit fram uppgifter som ställer ifrågasätter agerandet av dåvarande försvarsministern Björn von Sydow (S), och dåvarande försvarsledningen.
Det viktiga i den här situationen är att begångna fel inte får fortsätta att påverka framtidens försvar. Därför skulle det vara fel att göra som Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman föreslår. Han vill att Sverige ska avbryta affären med helikopter 14.
När projektet kommit så långt som det har gjort vore det att slänga pengar i sjön.
Helikopter 14 är inte så misslyckad som det ibland framställs. Om man jämför med att köpa en färdig produkt direkt från hyllan är den självklart ett misslyckande. Men helikopter 14 var inte köpet av en färdig produkt, utan av ett utvecklingsprojekt.
Visserligen var grundstommen en existerande utländsk helikopter, men den svenska versionen hade så många extrakrav att man i realiteten var tvungen att bygga en ny farkost. Därmed var det ett utvecklingsprojekt och inte en färdig produkt som Försvarsmakten köpte. Och som sådant kan man konstatera att det gått relativt snabbt. JAS tog ju som bekant 30 år.
Nu är projektet nästan i hamn och det skulle medföra för många bieffekter om Sverige drog sig ur. Inte minst eftersom affären innehöll uppdrag åt svenska företag. Har staten dragit igång det hela, bör man också slutföra.
Uppgifterna som SR Ekot tagit fram måste naturligtvis utredas. Men misstagen som begåtts är gamla.
Att inblandade myndigheter dragit lärdom kan man se om man tittar på inköpet av Blackhawke: Köpet slutförhandlades av Försvarets materielverk i april i år. Svenska besättningar har börjat träna i dagarna, och systemet beräknas vara på plats i operationsområdet vid årsskiftet.
Det snabba förfarandet är möjligt eftersom Sverige idag har en ny syn på materielinköp. I stället för att göra industripolitik av Försvarets behov väljer man att köpa färdigutvecklade produkter som redan prövats. Det ger inte bara snabb leveranstid och bra priser på reservdelar och uppgraderingar. Det gör också att svenska soldater får tillgång till beprövad materiel som redan anpassats efter verklighetens erfarenheter. Om Sverige ska ha ett insatsförsvar som är berett att agera snabbt i andra länder måste det bli framtidens inköpsmodell.
Förutom att industriella hänseenden inte kan ställas i vägen för insatsbarheten finns det en annan läxa att lära av helikopterförseningen. Det är att helikopter som förmåga inte kan ses som något sekundärt inom försvarsmakten. Det var den måhända under kalla krigets dagar. Men i den typ av krigföring som förknippas med fredsbevarande operationer, är helikoptern helt central.
Det är lärdomarna som svenska politiker bör dra av helikopter 14 affären.