En lärdom som genom tidevarven förvärvats är att man måste rusta sig med goda mätinstrument, så man kan få siffror på det hela. Mest eftersom folkvalda tycker om att berätta om sina stordåd för bygden, att de ibland glömmer bort att bevisa det hela. Om man bestämmer sig för att granska vår valkrets egna riksdagsmän, och tar hjälp av siffror för att finna bevis, blir man inte ens då helt klok. Däremot ställer det en och annan tänkvärd fråga.
När det kommer till närvaro under det senaste riksdagsåret är våra tre moderata riksdagsledamöter mest närvarande av alla. I alla fall på pappret och så mycket mer kan en väljare knappast få reda på. De tre moderata riksdagsledamöterna Jan R Andersson, Eva Bengtson Skogsberg och Jörgen Andersson har bara varit frånvarande vid strax under 5 procent av det senaste riksdagsårets voteringstillfällen. Dessutom är såväl Jan R Andersson som Eva Bengtson Skogsberg flitiga motionsförfattare där den förstnämnde skrivit under 22 och den sistnämnde 9. I fallet Jörgen Andersson blir det något knepigare. Den moderate riksdagsledamoten är nämligen bäst av alla när det kommer till att vara närvarande och har funnits med vid årets samtliga 657 voteringstillfällen. Något han delar med bara en handfull av riksdagsledamöterna. Däremot finns inte några motioner författade av Jörgen Andersson, vare sig någon på egen hand eller tillsammans med andra. Nu kan man förstås tänka sig att Jörgen Andersson har haft mycket annat för sig under det senaste året. Men även föregående år uppmärksammades hans uteblivna motionsförfattande i VT. Något Jörgen Andersson själv bemötte med att han "ville sticka ut hakan och visa att det inte är antalet motioner som avgör om man är duktig och effektiv eller inte".
Förhoppningen var att bidra till att det inte blir lika viktigt att skriva många motioner utan i stället skriva bra motioner. En inte helt förkastlig ambition, om det nu hade varit så att han författat någon motion sedan dess. Sedan är det också värt att ställa sig frågan om det är för att minska den totala mängden motioner som Jörgen Andersson valts av sina väljare för att sitta i riksdagen?
Nu får ingen missförstå, det är säkert så att Jörgen Andersson arbetar flitigt. Han har dessutom helt rätt i att motioner slutligen säger ganska lite om en riksdagsledamots bidrag till samhällsnyttan. Däremot är motionsskrivandet ett konkret bevis för vad ledamoten arbetar för att främja. Hur är det då med närvaron? Den kan påverkas av såväl kvittning som den enskilde ledamotens uppdrag. Den är, precis som motionen, ett trubbigt verktyg betraktad i sin ensamhet. Det är sammanslaget med andra mätbara fakta som väljaren får instrument för att kunna avgöra huruvida våra ledamöter vårdar sitt mandat. Det blir i slutändan en fråga om demokratin som våra folkvalda gärna nämner i samband med talet om stordåd för bygden. Men det duger inte att enbart tala om vad man gör under en mandatperiod, det måste också kunna bevisas.
Bland annat genom dessa, vid en första anblick trubbiga, men i slutändan ack så älskvärda mätinstrument. En slutsats lika viktigt som Jörgen Anderssons annars lovvärda ord om att politikens innehåll i slutändan är viktigare än mängden dokument den författas på.