Det hela innebär att man bland annat vill införa så kallade samhällsbolag, som ska drivas av en icke vinstdrivande princip, samt att man vill avskaffa lagen om valfrihet. Detta eftersom man menar att hela åtta av tio svenskar vill se att skattepengarna inte går till den privata välfärden. Problemet med denna sorts resonemang är att de i hög grad bygger på politisk mytbildning där näringslivet, som så många gånger tidigare, får utgöra boven i dramat samtidigt som våra folkvaldas ansvar uteblir.
Det finns en mängd bevis på när den privata välfärden inte bara fungerar bra utan även påtagligt bättre än den traditionella. Dessutom är möjligheten till vinst ett starkt incitament för att främja kvalitet inom välfärden samtidigt som lönerna hos privata utförare är påtagligt högre än bland sina offentliga kollegor.
Vid sidan om marknadens förmåga att säkra kvalitet, har lagen om valfrihet, det vill säga patientens möjlighet att själv välja utförare, blivit ett välkommet verktyg för att stärka patientmakten och rusta den svenska välfärden för framtiden.
Med sådana påståenden i ryggen är det förstås lätt att erinra sig episoder som den så kallade Carema-skandalen. Är inte det ett bevis på att den privata välfärden fungerar dåligt? Faktum är den så kallade skandalen visade sig vara allt annat än ensidig. Anläggningen Koppargården, som skandalen kretsade kring, hade tidigare varit i kommunal regi men samtidigt genomförde inte företaget några omfattande förändringar av rutinerna i samband med uppköpet. Det handlar alltså snarare om bristfälliga kontrollorgan för välfärden i stort snarare än driftsformen.
Medborgarna bör ha höga förväntningar på sin välfärd. Däremot ligger det huvudsakliga ansvaret knappast i företagens händer. Det är trots allt våra politiker som är beställarna i sammanhanget och därmed de som sätter upp kriterierna för utförarnas verksamhet. Således är det upp till våra folkvalda att vid den offentliga upphandlingen garantera att vår välfärd inte säljs ut till företag som i inte första hand vill bidra till en bättre välfärd. Det är först då som marknadens fördelar kommer till sin fulla rätt inom välfärden. Därefter är det upp till väljarna att på valdagen avgöra om de anser att kommunen eller landstinget gjort rätt välfärdsprioriteringar eller inte.
Välfärden kommer vara en avgörande fråga under valet 2014. Om vänstern följer förslagen från LO, och dessutom vinner valet, sker ett återtåg till den underfinansierade välfärdsmodell som inte kunnat bära sig på många år–det vore en olycklig utveckling för arbetet med att utveckla den svenska modellen. Den privata välfärden säkrar nämligen inte bara kvaliteten och främjar mångfalden för patienterna, den trissar även lönenivåerna för dess personalstyrka. Därför finns det en risk att allmänhetens instinktiva motstånd till marknadslösningar inom välfärden, får oss att gå miste om många andra av välfärdens värdefulla vinster.