Den gångna julen har, liksom alla andra jular, människor över hela världen riktat sina tankar mot den lilla staden Betlehem – och mot vad staden eventuellt var för 2 000 år sedan. Färre reser dock dit än vanligt. Researrangörer berättar om inställda bokningar, om grupper som inte längre vill komma och om en höst då verksamheten har gått trögare än vanligt.
Den direkta orsaken är det småskaliga våld som litegrann under omvärldens radar har pågått i flera månader. I oktober började en våg av våldsamheter, utförda av företrädesvis unga palestinier, som på goda grunder ses som terrorhandlingar. Enligt den enligt den israeliska motsvarigheten till Röda korset, Magen David Adom, har 22 människor dödats och 252 skadats, varav 21 allvarligt, sedan september. Den israeliska försvarsmakten räknar till 94 knivhuggningar, 34 skjutningar och 19 attacker med bilar.
Den israeliska säkerhetstjänsten rapporterade visserligen en minskning av antalet attacker i november jämfört med oktober, men redan risken för våldsamheter har en negativ effekt på samhällslivet – och därmed också på ekonomin.
Enligt Israels utrikesdepartement har flertalet förövare ingen koppling till terrororganisationer, och vågen av terrorism styrs inte heller av någon rörelse. Däremot har den föregåtts av propaganda i ett högt tonläge, propaganda som har talat till den ”frustration, desperation och vrede” som unga palestinier enligt det israeliska utrikesdepartementet känner. För många av förövarna, somliga bara tonåringar, har terrorhandlingen blivit deras sista gärning i livet.
Frustrationen i sin tur har en politisk sida – tvåstatslösningen, till exempel, har inte heller i år kommit närmare sitt förverkligande. Utöver de professionella optimisterna, politiker och diplomater, torde det finnas få som överhuvudtaget tror på någon lösning av den långdragna israelisk-palestinska konflikten.
Men frustrationen, och desperationen, är också ekonomisk. För en tid sedan kom en rapport från Världsbanken om den palestinska ekonomin, som nu krymper i relation till befolkningen för tredje året i rad. ”Den palestinska ekonomin är ohållbar under nuvarande förhållanden”, skrev Världsbanken bland annat. Arbetslösheten på Västbanken är 16 procent. Stödet från omvärlden har dessutom minskat rejält på senare år.
Sedan hänger naturligtvis politik och ekonomi ihop. Det ekonomiska läget är sådant, skriver Världsbanken, att det i sig kan leda till social och politisk oro. Och omvänt kan den palestinska ekonomin inte prestera i nivå med sin potential så länge det saknas ett permanent fredsavtal; den politiska risken skrämmer privata investerare och privat sektor kan därmed aldrig spela den roll som den måste spela för att ekonomin ska bli hållbar.
Världsbankens rapport skrevs dock i september, månaden innan terrorvågen utbröt. Prognoserna och bedömningarna lär därför få justeras i en än mer pessimistisk riktning. Och i Betlehem har det redan gjorts. De butiksinnehavare, guider, krögare och chaufförer i Jesu födelsestad som hade sett fram emot julen av yrkesmässiga skäl har redan fått märka av terrorattackernas konsekvenser – som blir ytterligare ett par varv i den nedåtgående politisk-ekonomiska spiralen.