Majoritetens förslag tar sitt avstamp i det reviderade tjänstemannaförslag som presenterades i Västerviks-Tidningen under slutet av november. Det innebär att samtliga förskolor så att säga besparas från besparingar. Även Loftahammar underslipper nedläggningar eftersom man under de kommande åren har ett växande elevunderlag. Baksidan av det till synes glädjande är att skolorna i Ukna och Odensvi läggs ner. Detta eftersom man beräknar att de är allt för små för att kunna stå på egna ben. Däremot räddar nedläggningarna bland annat Blackstads mellanstadium som då får ett större upptagningsområde och därmed långsiktiga förutsättningar för sin överlevnad.
Enligt Rampeltin måste man ibland stänga landsbygdsskolor för att rädda landsbygdsskolor och nog har hon rätt i detta påstående. Att bevara kommunens förskolor är en förutsättning för den levande landsbygden. Däremot måste den enskilda skolan vara stark nog att kunna erbjuda sina elever fullvärdig utbildning. Därför är det inte lika självklart med att varje ort vare sig kan eller bör hålla sig med egen skola. Det viktiga måste trots allt vara att bygdens barn får bästa, snarare än närmsta, möjliga verktyg.
Att skolor skulle falla offer förvånar knappast någon. Mer anmärkningsvärt är i sådana fall att folkets röst har blivit hörd. Mötet med politiken har burit frukt och åtminstone blivit till en halv seger för landsbygden. Möjligen tillfaller den andra segerhalvan majoriteten eftersom
utfallet ger den fog för att man hörsammat väljarnas vilja, samtidigt som utfallet bygger på långsiktiga kalkyler för landsbygdsskolornas överlevnad.
Om majoritetens förslag går igenom är det en förhållandevis glädjande kompromiss i ett stålbad där alla redan från början visste att offer skulle skördas. Det ger landsbygden förutsättningar att leva vidare, men fråntar inte det faktum att det kommer att påverka livet för många av kommunens boende. En insikt som även tycks ha rotat sig hos det politiska ledarskapet. Därför lovar man ge Barn- och utbildningskontoret i uppdrag att genomföra en utvärdering av besparingarna under hösten 2013. Om
kommunens invånare ges möjlighet att säga sitt under denna utredning, är det viktigt att man tar
bladet från munnen. Lika viktigt är att de boende inte drabbas av ett sådant bristmod att man
flyttar från de orter som drabbas av nedläggningarna. Ukna och Odensvi kommer behöva sin
befolkning och dess stöd mer än någonsin.
Efter måndagens kommunfullmäktige vet vi vad det blir av Maktpaktens förslag. Det
enda som än så länge kan sägas vara säkert, är att landsbygden gjort sina uppoffringar för att
rädda kommunens ekonomi. Nu är det upp till
majoriteten att bevisa, att detta inte bara blir ett stålbad bland alla andra.