Under tisdagen drabbade hundratals ungdomar samman mot polis under upploppslika former utanför Plusgymnasiet i Göteborg. Ett tumult som lämnade efter sig 27 omhändertaganden, omfattande skadegörelse och en stad i chock.
Det hela blossade upp efter att en gymnasieelev publicerat bilder på kvinnliga skolkamrater genom mobilapplikationen Instagram, tillsammans med förtalande kommentarer om deras privatliv. Mobbningslika tilltag som ska ha fått jämnåriga att genom Facebook mana till en manifestation under tisdagsmorgonen i samband med att den berörde eleven vistades på gymnasiet. Uppmaningen samlade upp emot femhundra ungdomar och manifestationen kom snart att urarta varpå sten kastades mot de poliser som kallats till platsen.
Det inträffade leder till eftertanke. Om så till synes små glödloppor tycks kunna sätta fyr i en hel mobb, saker och ting ska trots allt kallas vid deras rätta namn, har det då med den enskilda incidenten att göra? Troligen inte. Snarare bör fallet betraktas som en katalysator för något större. Frågan är då vad detta oroande något inrymmer.
Tankarna går onekligen till förra årets förödande upplopp i London. Det uppstod i samband med att Tottenhambon Mark Duggan bragdes om livet under en eldstrid mot polis. Dödsolyckan blev startskottet på demonstrationer som snart löpte amok och satte stadsdelar i lågor. Även om det råder delade meningar om vad det verkligen var som fick folk att gå man ur huse, var en av slutsatserna att ungdomsgenerationen för första gången på lång tid saknar framtidstro. Liknande fenomen har de senaste åren även uppmärksammats i Sverige då ungdomsgäng i förbisedda områden anlagt bilbränder och kastat sten som en reaktion mot polisiära insatser.
Tisdagens händelser i Göteborg ska givetvis inte jämföras med Londonkravallerna mer än att enskilda incidenter framkallat upplopp och att sociala medier spelat en avgörande roll för dess spridningseffekter. Däremot bör man dra lärdom från de erfarenheter som förvärvats av liknande situationer.
Bör man mot denna bakgrund förbjuda eller tillfälligt stänga ner sociala medier för att få kontroll över upprorsmakarna? Nej, sociala medier har vid många tillfällen visat sig vara en tillgång för demokratin och en utveckling där myndigheter förbjuder våra kommunikationsmedel är lika oroande. Det handlar snarare om en ärlig vilja att förstå ungdomsgenerationens oro. Beror frustrationen på den höga ungdomsarbetslösheten, det politiska klimatet i stort eller en längtan efter att vara en del av något större? Det vill säga vara en del av en reaktion mot sin samtid. Sia kan man göra i all evighet, men det är ändå statistiken vi får förlita oss på.
I början av 2013 genomför analysföretaget Kairos Future sin aktade studie Global Youth där man kartlägger ungdomars värderingar. Studien kommer kretsa kring unga i en digitaliserad värld med stor social oro och intensiv förändring. Resultaten bör lyhört uppmärksammas av riksdagspartierna. Annars finns det en risk att tisdagens glödloppa, snart fattar eld i något större.