Hur står det till med den svenska modellen och dess konfliktdämpande förmåga? Frågan behöver ställas efter att både Göteborgs hamnarbetare och flera av Stockholms sopåkare beslutat att ge sig ut i olovlig strejk i år. Om fler fackförbund väljer att avvika från de avtal och regler som hitintills varit till gagn för både arbetstagare och arbetsgivare kan förtroendet för rådande ordning urholkas. Det vore synnerligen olyckligt.
Den bisarra upptakten till strejken i Göteborg är att fackförbundet Hamnfyran kräver att APM Terminals, det företag som driver hamnen, tecknade ett kollektivavtal med dem. Detta trots att företaget redan ingått det kollektivavtal som omfattar samtliga hamnar i Sverige med Svenska Transportarbetareförbundet. Alla konstruktiva förslag till lösningar som att teckna ett så kallat hängavtal eller ett lokalt kollektivavtal har avvisats av Hamnfyran.
Det oansvariga handlandet av Hamnfyran har resulterat i att APM Terminals tvingats varsla 160 anställda och att var fjärde företag på västkusten har påverkats negativt ekonomiskt.
Göteborgs hamn är den enda hamnen i Sverige som kan ta emot de största oceangående containerfartygen. Om inget förändras riskerar Sveriges konkurrenskraft att försämras på sikt. När det blir för krångligt att ta in varor i landet åker de helt enkelt någon annanstans och tar arbetstillfällena med sig. För ett litet land som Sverige är det av största vikt att både import- och exportvägar fungerar för att ekonomin ska gå bra. Ett oresonligt fackförbunds egoism går alltså ut över hela landet.
I Stockholm utbröt vild strejk när arbetsgivaren Reno Norden ville ersätta dagens ålderdomliga poängsystem med månadslön och att nycklarna till stadens olika soprum märktes upp. Men kunskapen om vilka av de omärkta nycklarna som gick till vilket förråd sågs som en exklusiv nyckelkompetens av sopgubbarna, som vägrade lämna ifrån sig dem. Erbjudandet om att få behålla snittlönen på 35 000 kronor i utbyte mot något förlängda arbetstider, från rekordlåga 30 timmar i veckan, avvisades.
Båda fallen kännetecknas av att det är Transportarbetareförbundet som inte har klarat av att hålla lugnet inom sitt område. Yrkesförarområdet står därtill inför stora strukturella förändringar under en relativt nära framtid. Utvecklingen av självkörande bilar går stadigt framåt och kommer att påverka arbetsmarknaden på djupet. Det kan bli oroliga tider. Hur ska Transport kunna hantera det om det inte klarar av dagens situation?
Den svenska modellen där ansvaret ligger hos arbetsmarknadens parter och som vilar på kollektivavtalets grund är beroende av att såväl arbetsgivare som fack klarar av att ta sitt ansvar. När så inte sker undermineras förtroendet för hela modellen.