Föräldrarna kan säga åt sin femtonåring att hon inte får gå ut på kvällen en skoldag. Men vad händer om femtonåringen smiter ut? Får det inga konsekvenser är risken stor att det ovälkomna beteendet fortsätter. Värre, det finns risk att barnet tappar respekten för föräldrarna.
Nu har det ovälkomna beteendet nått våra styrande organ. Regeringen har de senaste åren visat en påtaglig ovilja att följa riksdagens beslut i en rad frågor. Det gäller så vitt skilda ämnen som tjänstemannaansvar, lagen om skönhetsingrepp och vapenlagstiftning.
Totalt ligger 16 tillkännagivanden i vapenfrågor på regeringens bord. Regeringen har inte visat någon större brådska att påbörja lagstiftningsprocessen. Riksdagen har till och med ansett det nödvändigt att upprepa vissa punkter. Detta gäller till exempel frågan om att avskaffa tidsbegränsade vapenlicenser.
Frågan blev ett tillkännagivande både 2018 och 2019, utan påföljd. Därtill uttalade sig inrikesminister Damberg (S) i debatten om att regeringen inte har för avsikt att följa riksdagens beslut angående detta. Det fick till följd att Adam Marttinen (SD) i början av december lade ett förslag till ett utskottsinitiativ om att riksdagen skulle direktlagstifta angående tidsbegränsade licenser.
Förslaget röstades ned av de andra partierna som ansåg att utskottet inte har resurser till detta, eftersom det kräver beredning och konsekvensanalys. Detta är i sak korrekt, men just denna fråga är redan utredd och lämpar sig väl för ett direktbeslut i och med det enkla genomförandet.
Nu är vi tillbaka på ruta ett. 16 tillkännagivanden ligger på regeringens bord.
Förutom brist på resurser för riksdagen att själv ta fram lagförslag, så saknas det en tidsram och ett krav på att regeringen skall genomföra de uppmaningar som riksdagen riktar till den. Det är nu alltför enkelt att begrava dessa tillkännagivanden under en hög med utredningar och dra dem i långbänk. Eller rentav vägra lägga ett lagförslag.
Därmed är det viktigt att skärpa regelverket runt riksdagens tillkännagivanden, så att regeringen verkligen genomför det som riksdagen har beslutat inom rimlig tid.
Sten Bergheden (M) föreslår i en motion att efter ett tillkännagivande ska regeringen inom två månader redovisa en tidsram för hur tillkännagivandet ska hanteras och när regeringen beräknar att komma med en proposition till riksdagen. Denna tidsram ska meddelas riksdagen för ett godkännande och ska sedan hållas.
Detta är ett bra första steg. Men såväl för barn som för politiker räcker inte regler om det inte blir några konsekvenser av att bryta dem. En regering som inte bryr sig om reglerna har tappat respekten för riksdagen och, i förlängningen, folkets vilja. Vilka blir konsekvenserna?