Likt hasselsnoken slingrar sig Förbifart Söderköping fram.
Eftersom vi vant oss vid förseningar, politiska undanflykter och tveksamma förklaringar är vi luttrade. Det blir ingen byggstart för Förbifart Söderköping nästa år. Trafikverket skjuter fram första spadtaget till någon gång 2025-27.
Låt oss då hoppas på 2025, men vara beredda på 2027 – eller varför inte ännu senare?
För genom åren har utredningarna, förslagen och löftena varit många. Men bara en sak har varit bestående: ständigt nya (verkliga eller inbillade) hinder för bygget. Den första vägutredningen presenterades redan 1991, men sedan 2015 finns faktiskt en fast plan med akvedukt och allt.
Det är lätt att skylla på hasselsnoken, som förmodligen dessutom är lyckligt omedveten om hela kalabaliken. Fyndet av hasselsnok för tre år sedan fördröjde såväl som försvårade och fördyrade projektet. Ett utmärkt exempel på helt oproportionerliga förutsättningar, för hur kan ett okänt antal snokar kan stoppa upp en så viktig infrastruktursatsning. Vad säger förresten att inte något liknande skulle kunna hända igen?
Förutom regeringens formella byggstartsbeslut, som alltså inte kommit, skyller Trafikverket nu på oklarheter i finanseringsfrågan. Hur ska fördelningen mellan verket och Söderköpings kommun se ut?
En sak vet vi åtminstone: förbifarten kommer att bli dyrare. Från beräknade 1,5 miljarder kronor för några år sedan till 2,4 i dagsläget. Ytterligare förseningar lär inte leda till en billigare produktion. Många bäckar små. Bara den numera välkända hasselsnoken leder till måttligt nödvändiga extrakostnader på över 30 miljoner eftersom en eller flera "snokodukter" ska byggas. En fråga där Trafikverket och kommunen dessutom tycks ha särskilt svårt att komma överens.
Visst kan man också undra över vem som borde gjort vad, fast det är lite surt om Trafikverket försöker lägga skulden på Söderköpings kommun. För på kommunalt håll ville man verkligen ha byggstart nästa år och inte bara för att man väntat så länge. I många fall kan man dessutom tvingas göra om olika upphandlingar. Allt detta ger naturligtvis i sig ytterligare kostnader.
Risken för att vi gör på stället marsch om ett år från nu är – givet erfarenheterna av tidigare förseningar – mer än obetydlig. Därför behövs påtryckningar och det borde åligga alla riksdagsledamöter i berörda kustkommuner från norr till söder att intressera sig mer för frågan.
Skribenten är politisk redaktör på Norrköpings Tidningar.