Skolor som mot denna bakgrund kväser sitt föreningsliv är knappast något unikt. Nyligen uppdagades ett liknande fall i Mullsjö där en kristen skolgrupp på Trollhöjdsskolan stoppats av rektor efter en manifestation där man delat ut popcornstrutar med budskapet ”han älskar dig”. Precis som i fallet med Västerviks gymnasium, hänvisar skolledningen till skollagen. Detta trots att det råder delade meningar om hur självklar denna hänvisning egentligen kan sägas vara.
Det är förvisso sant att man i skollagen kan läsa att utbildningen inte ska vila på någon konfessionell, det vill säga religiös, grund. Däremot är det långt ifrån samma sak som att skolor inte skulle få ha något konfessionellt föreningsliv. Det finns ett myller av politiska och religiösa föreningar på landets skolor och dess verksamhet är för många en naturlig del av vardagen som dessutom skyddas i grundlagen. Samtidigt är det rektors uppdrag att ansvara för ordningsreglerna och det står denne fritt att besluta vem som är välkommen till skolan. Däremot riskerar inte bara den rektor som förbjuder föreningar att handla godtyckligt utan också att eleverna går miste om ett viktigt verktyg för deras bildning och demokratiska fostran.
Det skolbaserade föreningslivet återspeglar nämligen samhället så som det ser ut. Det vill säga det demokratiska samhället som skolan, enligt skollagen, har som mål att rusta eleverna för, med sitt virrvarr av organiserad opinion och intressekonflikter. Mot denna bakgrund torde det inte bara vara möjligt utan också högst önskvärt att eleverna i så hög grad som möjligt får öva sig i det demokratiska hantverket. Det främjar inte bara det allmänna samhällsintresset utan föreningarna blir också till en nära och stark gemenskap i en skola som för många präglas av utanförskap.
Sedan ska man förstås inte förlora sig i diskussionen om föreningar–skolans huvudsakliga uppdrag är att bilda befolkningen. Men det är ett uppdrag som lätt får oss att falla för myten om att skolan ska vara fri från värderingar. Det är i grunden en omöjlighet eftersom vår utbildning, trots allt, är en produkt av en kunskapsvärdering och dessutom är själva idén om en skola fri från politiskt och religiöst inflytande en värdering i sig.
Västerviks gymnasium har säkert goda intentioner med sitt beslut. Däremot är det långt ifrån självklart och försvårar för skolan att demokratiskt fostra sina elever. Dessutom ställer det frågor om vilka värderingar en skola egentligen förmedlar till sina elever om dess reflexmässiga reaktioner är att förbjuda första och bästa verksamhet som mottar anonyma klagomål?
Ett blomstrande föreningsliv bidrar till en demokratiskt värdefull skola. Därför är en föreningslös skola inte bara hycklande, det är rent ut sagt en för samhället mer värdelös sådan.