Sommaren är här och med den vårdkris i så gott som alla landsting i Sverige. Konsekvenserna är kännbara för både patienter och personal: vårdköer, inställda operationer och arbetspass utan tid för vila eller ens toalettbesök.
En orsak till krisen är att många sjuksköterskor väljer bort landstinget till förmån för privata vårdcentraler och bemanningsföretag. Lösningen är inte att försvåra villkoren för övriga vårdgivare, genom förbud mot vinster i välfärden eller att sätta tak på hur mycket resurser som får gå till bemanningspersonal, utan att landstingen måste bli mer lockande som arbetsgivare.
Att det inte har lönat sig i plånboken för en sjuksköterska att vidareutbilda sig till specialist är ett tydligt exempel på faktorer som sänker landstingens attraktionskraft. Eftersom det har funnits litet ekonomiskt incitament att vidareutbilda sig är det inte heller konstigt att det råder brist på alltifrån barnmorskor till operationssköterskor inom landstingen.
Därför erbjuder allt fler landsting i dag sina sjuksköterskor att vidareutbilda sig med full lön. Landstingen i Stockholm, Gävleborg, Uppsala, Västmanland och Sörmland vill även att sjuksköterskorna stannar kvar en viss tid efter att specialiseringen avslutats.
Att få lön under egen vidarebildning är ett mycket gott erbjudande. För arbetsgivaren är dock risken att en annan arbetsgivare lockar med en lite högre lön och vips försvinner den med skattemedel bekostade utbildade. En motprestation i form av att sjuksköterskor stannar kvar en viss tid är nödvändig.
Men facket är kritiskt mot kravet på att stanna. Lisbeth Löpare Johansson, vårdstrateg på Vårdförbundet, avråder medlemmarna att gå in i den här typen av avtal eftersom man riskerar att bli återbetalningsskyldig om man flyttar innan tjänstgöringstiden är avslutad (SR 16/7).
Det bästa vore om landstingen såg över lönestrukturerna och belönade specialisering. Både sjuksköterskorna och landstingen är egentligen värda och i behov av en fungerande arbetsmarknad. I nuläget är dock bristen så stor att höjda löner inte hjälper tillräckligt snabbt. Därför skapas den här sortens lösningar. Bristen kommer dock på det hela taget att bestå och kommer sannolikt att leda till att löneanspråken kommer. Lönehöjningar blir nödvändiga för att behålla personalen.
Därför är det synd att Vårdförbundet avråder sina medlemmar att delta. Sjuksköterskor kanske tvekar att vidareutbilda sig och de ovan nämnda landstingen riskerar att gå miste om behövlig kompetens.
Huvudfokus i vårddebatten borde vara på hur vi får landstingen att hitta hållbara modeller som både kan locka och behålla kompetens. Lyckas det är mycket vunnet.