Redan för romarna innebar det att något var viktigt. Därav begreppen ”allmänintresse” och ”särintresse” i svenskan och andra språk. Allmänintresset är finare. Särintresse, egenintresse, är något negativt, likställt med egoism. Det förklarar att dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningens ungdomskampanj ”Satsa på dig själv”, från 1979, av vänstern kunde dömas ut som en egoismens Höga visa. Att det kunde gagna helheten om självförtroendet bland de unga stärktes var främmande för den kollektivvurmande vänster som då ännu såg sig som sanningens uttolkare.
Målet för aktörerna i politiken i Sverige och andra demokratier är att förena det som är bra för individen med det som är bra för samhället så det är självklart att politikerna tävlar om att framstå som är bäst på att företräda allmänintresset.
Medan ”särintresse” fungerar som skällsord, om än användbart i civiliserat umgänge.
Dock: I kampen om den gemensamma kakan, den som erbjuds just nu, är det uppenbart att särintressena är på hugget.
Tidningen Arbetet, tidigare LO-tidningen, skriver om en tuff start på avtalsrörelsen, mot bakgrund av att förhandlingarna om jobbpakten sprack och hårda ord mellan parterna i elbranschen. Kanske är det så att LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson inte har så mycket emot att nu kunna utmåla Svenskt Näringsliv som huvudfiende. Att denna är ett särintresse har vi ju redan hört av våra två senaste statsministrar. Kanske blir det då lite lättare för LO-ledningen att hantera den sky av särintressen som på senare år öppnat djupa sprickor i arbetarrörelsens fackliga gren.
Men borde det inte vara dags att omvärdera särintressena? Nu gäller att dessa är ute efter att sko sig på andras bekostnad. Men är det fel att företräda ett särskilt intresse? Det handlar om ärenden som särskilt berör olika grupper – arbetstagare, företag, pensionärer, på olika sätt av sjukdom drabbade, ja, hela Organisationssverige. Och statsapparaten, i sin dragkamp om budgeten.
De politiska partierna inte att förglömma.
Hur skulle politiken kunna drivas framåt om inte alla dessa särintressen argumenterade för sin sak? Men det är svårt att se att det utan särintressenas inspel alls skulle kunna finnas något allmänintresse.
Det är klart att det för regeringen skulle vara enklare om det inte var så stökigt och bråkigt.
Men det ingår faktiskt i jobbeskrivningen att göra något vettigt av röran.