För många är debatten bekant sedan tidigare. RUT-avdraget infördes av regeringen 2007 och innefattar sådana tjänster som utförs i hemmet, till exempel städ- och nu senast läxhjälp. Från vänster har denna sorts arbete, särskilt städning, ofta kommit att kallas ”pigtjänster” vars främsta syfte är att tjäna en ospecificerad överklass. Men detta resonemang är inte bara fel i sak, det nedvärderar även dess utövare.
Det går inte att nog beskriva hur viktig god hygien och städning varit för det svenska samhällsbygget. Många har kommit i kontakt med den för socialdemokratin så betydande skriften ”Lort-Sverige” författad av Lubbe Nordström1938. Hur sann denna skildring av ett smutsigt fattigsamhälle verkligen är råder det delade meningar om, däremot har bekämpandet av lort, det vill säga städning, varit lika betydande som medicin för att hindra framfarten av epidemier, folksjukdomar och därmed fattigdom.
Städning har alltså en avgörande betydelse för folkhälsan och det moderna samhället i stort. Hur ser det då egentligen ut med avdragets effekter; tycks det mest vara en möjlighet för välbeställda att hålla sig med pigor? Faktum är att avdraget, som tidigare poängterats i debatten, inte bara varit den första effektiva reformen för att göra svarta hushållstjänster vita, det har även bidragit till upp emot 24 000 arbetstillfällen. Dessutom har dessa arbetstillfällen skapats mot bakgrund av en beställarkrets där hela 68 procent tjänar under 32 000 kronor i månaden. Låt oss då inte heller glömma att flerbarnsfamiljer och människor över 85 är de främsta beställarna av hushållsnära tjänster. Säga vad man vill, men det är knappast några industribaroner som får sektorn att blomstra.
Detta leder sammantaget till en av de viktigaste aspekterna i denna debatt: RUT har givit upprättelse för en yrkeskår som ibland inte betydde mer för allmänheten än det damm de betalades för att städa undan. På bara några år har människor vars arbete ofta präglats av utanförskap och orättvisa arbetsvillkor, förvandlats till stolta egenföretagare med välstånd, pension och framtidstro. Detta med all rätt, hushållsnära tjänster bör nämligen betraktas som ett hantverk i likhet med alla andra. Inte bara för att de har en samhällsuppgift som sträcker sig långt bortom undanröjandet av vardagslort, utan också för att det är sysslor vilka man kan utföra med mer eller mindre färdighet, ett faktum som inte bara landets ungkarlar kan intyga och som delvis förklarar varför sju av tio svenskar vill behålla avdraget.
Därför duger det inte, att likt Örnfjäder, vifta bort RUT-avdraget som något som enbart tjänar välbeställda. Det är inte bara att nedvärdera dess beställare utan även dess utövare. Däremot är detta tillvägagångssätt för vänstern högst begripligt–det tjänar en gammal politisk myt on klasskamp och förtryck. Förvisso är mytbildning en del av den politiska vardagen, men då ska man samtidigt påminna sig om att just denna myt levandegörs på bekostnad av de människor som arbetarrörelsen påstår sig företräda. Den vetskapen hade fått många av de socialdemokrater som verkade under Lubbe Nordströms dagar, att se besviket på vad som blivit av deras en gång så fattigdomsbekämpande arbetarrörelse.