Det råder resursbrist och Polisen kan inte göra sitt arbete. Därmed accepteras att nyanlända barn tvingas att sälja sex i Malmö. Dessa brott, brutala kränkningar av unga människor i en extremt utsatt position, utreds inte. De registreras inte ens, annat än som tips. Det är en skandal.
Sydsvenskan skriver om Lisa Green (6/8). Hon är samordnare mot människohandel i Skåne och arbetar på uppdrag av både Malmö stad och länsstyrelsen i Stockholm. Green berättar att det händer hela tiden. ”Mörkertalet är stort och jag får bara höra om en bråkdel.”
Green larmas ofta av personal på asylboenden. De ser hur vuxna kommer och hämtar dem utanför boendena på märkliga tider. Kristina Rosén, projektledare på HVB-hemmet Aleris i Malmö, berättar för Sydsvenskan att de började fatta misstankar när barnen, som normalt kom till Sverige med få eller inga tillhörigheter, plötsligt kom hem med pengar, märkeskläder och guldklockor (9/8).
Rosén berättar vidare att personalen har börjat se systemet bakom. Vissa av de nyanlända unga tros ha fångats upp redan vid ankomsten till Sverige av personer som har utrustat dem med mobiltelefoner. Sedan får de samtal med instruktioner om vad de ska göra och vart de ska gå.
Det har gått så långt att personalen har sett äldre personer ta kontakt med barnen direkt utanför boendet.
När Lisa Green anmäler dessa olika händelser till Polisen händer ingenting. I stället för att registreras som anmälda brott läggs de in som tips och syns därmed heller inte i statistiken. Tidigare i år flyttades ansvaret för människohandel över från gränspolisen till polisens utredningsverksamhet. Mattias Sigfridsson är chef för den nya enheten och berättar att i nuläget jobbar ingen med frågan.
Som framgår av Sydsvenskans rapportering är det inte enbart asylinvandrare utan även så kallade EU-migranter som tvingas till sexhandeln.
Att det förekommer är illa nog, att samhällsinstitutioner som Polisen väljer att blunda för det gör det värre ändå. Polisen har sina skäl för de prioriteringar som görs. Det är svåra brott att utreda och det krävs mycket för fällande domar. Myndigheten har knappa resurser och vill fokusera dem på brott där de har en chans att få folk fällda. Det är begripligt. Likafullt kan det inte accepteras.
Om vi inte kan avsätta resurser för att förhindra sexhandel med barn och straffa de som utnyttjar dem, vad har vi då för prioriteringar?
När vi nu vet att detta är ett reellt bekymmer kan vi inte tillåta att det sopas under mattan. De här problemen försvinner inte av sig själva och förövarna, både som tjänar pengar på och de som begår övergreppen, förtjänar att bestraffas hårt.
Polisen måste tillföras resurser. Inte skenbart som så ofta blir fallet, utan på riktigt. Pengar som inte äts upp av besparingskrav, löneuppräkningar etc. Måtte detta avspeglas i regeringens höstbudget. Allt annat vore skamligt.