Polisen har på eget bevåg beslutat att skärpa reglerna för licens på enhandsvapen för målskytte. Med detta följer drakoniska krav på aktivitet som är ägnade att i möjligaste mån tvinga människor att sluta med vad som är och ska vara fullt tillåtna fritidssysslor.
Det tål att noteras att de nya reglerna verkar vara skräddarsydda för att kunna efterlevas i Stockholm och möjligen någon av de andra större städerna, men inte i landet i övrigt. För att erhålla licens måste sökanden under de senaste sex månaderna ha deltagit i av föreningen vederbörande tillhör ordnade skjutningar minst två gånger per månad. För den som vill förnya sin licens krävs en gång per månad.
Dessa nya krav är enbart avsedda att försöka få folk att inte ägna sig åt målskytte med enhandsvapen. Värst av allt är dock att det helt saknas stöd för de nya reglerna.
Varför gör då Polisen på detta vis? Det finns ingen önskan från vare sig riksdagen, det vill säga lagstiftaren, eller från folket att reglerna för målskytte ska skärpas. Av årets debatt om EU:s vapendirektiv att döma förhåller det sig precis tvärtom.
Polisen menar att förändringarna görs för att bättre leva upp till vapenlagstiftningen. Det är dock rent hittepå och bygger på en högst medveten vantolkning av begreppet ”synnerliga skäl”. Det är ett kritiserat begrepp i svensk vapenlagstiftning då det inte har samma innebörd som inom övrig lagstiftning. Över tid har det kommit att få betydelsen särskilda skäl, vilket innebär att ”särskild skjutskicklighet skall visas samt att viss ålder ska ha uppnåtts” (SOU 1998:22 s. 136). Att det, som Polisen vill ge sken av, skulle innebära att det ska vara nära nog omöjligt att få licens för enhandsvapen för målskytte har aldrig varit lagstiftarens avsikt.
Det finns inget att likna den här sortens myndighetsaktivism vid. Inte i Sverige. Här ska lagen följas och myndigheter tenderar att göra detta. Men utmönstrandet av den traditionella tjänstemannarollen där egna åsikter skiljs åt från yrkesutövningen har öppnat dörren för en grupp tjänstemän inom Polisen att bokstavligt talat ta lagen i egna händer.
Ansvaret för att det tillåts fortgå vilar tungt på rikspolischef Dan Eliassons och inrikesminister Anders Ygemans (S) axlar. Antingen vet de inte om vad som händer eller förstår det inte. Det är osannolikt men likväl möjligt. Det vore i så fall ett allvarligt åsidosättande av vad respektive ämbete kräver. Eller så är de mycket väl medvetna om vad som pågår och låter det fortsätta med deras passiva stöd. Även detta går givetvis stick i stäv med vad medborgarna kan förvänta sig.
Det är uppenbart att Ygeman och Eliasson inte tänker agera för jägarnas och målskyttarnas rättssäkerhet. Det kan dock riksdagen göra, och det är tämligen enkelt. Det räcker med ett partiinitiativ i justitieutskottet som sedan röstas igenom för att ändra ”synnerliga skäl” till ”särskilda skäl”. Då försvinner den förljugna grunden för de nya reglerna.