Kuppförsöket i Turkiet den 15 juli var det blodigaste som har skett i landets moderna historia. Närmare 300 personer dödades och 1500 skadades.
Som svar på den misslyckade militärkuppen har president Erdoğan vidtagit repressiva åtgärder för att öka sitt eget inflytande. Med tanke på hur han har utökat sina egna befogenheter under de elva år då han har suttit vid makten var det inte särskilt förvånande, dock har det gått snabbare än vad de flesta hade kunnat ana.
Erdoğan har inskränkt meningsmotståndares rörelsefrihet och inflytande. Åtminstone 6 000 människor har arresterats. 50 000 har blivit avstängda eller avskedade från sina tjänster, och akademiker får inte längre lämna landet. Drygt 20 000 lärare har fråntagits sin yrkeslicens, närmare 3 000 domare och åklagare är under utredning – för att nämna några yrkesgrupper.
Ett fyrtiotal medier har stängts ned av regimen, däribland radio- och TV-stationer. Turkiet tillhör redan bottenligan när det gäller pressfrihet. Landet är på plats 149 av 180 på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, en mätning som gjordes före kuppförsöket.
Den 21 juli utfärdades ett undantagstillstånd som gäller de närmaste tre månaderna men kan komma att förlängas ytterligare. Det innebär att presidentens befogenheter sträcker sig än längre än vanligt. Bland annat tillåter det honom att stifta nya lagar utan godkännande från parlamentet. En del menar att det finns en betydande risk att Erdoğan kommer att använda undantagstillståndet för att urholka den turkiska rättsstaten än mer.
På fredagen framkom det att den turkiska regimen söker efter anhängare till Gülenrörelsen, som Erdogan hävdar ligger bakom kuppförsöket. Den som tror sig känna till att så kallade gülenister befinner sig i Sverige uppmanas att rapportera dem till regimen. I en kommentar till Ekot säger folkrättsexperten Ove Bring att Turkiets agerande kan vara brottsligt och innebära flyktingspionage (Sveriges Radio 22/7).
Det som har skett i Turkiet är betydligt mer än en inrikespolitisk angelägenhet. Landet spelar en viktig roll på världsscenen, inte minst med tanke på dess geografiska position mellan Asien och Europa. Därför väcker kuppförsöket och Erdoğans agerande ett antal frågor om Västvärldens relation med Turkiet och hur den bör se ut framöver.
Bör Turkiet fortsätta att tillåtas vara medlem i Nato? Hur bör försvarsalliansen göra med de kärnvapen som är placerade på en flygbas i södra Turkiet? Är det säkert att fortsätta förvara den typen av vapen där?
Ska EU fortsätta att samarbeta med Turkiet i flyktingfrågan? Är det ens möjligt att stoppa flyktingströmmarna till EU utan Turkiets hjälp?
Frågor om hur relationen mellan Turkiet och väst ska se ut framöver kräver svar. Såväl Nato som EU behöver göra en översyn av sina samarbeten och avtal med landet.