De senaste åren har VT skrivit en rad artiklar om äldreboendet Tjustgården. Vi har alltid varit välkomna dit. Artiklarna har bland annat handlat om musikaliskt firande av Nobeldagen, restaurangmat till de gamla och ändrade arbetsuppgifter för personalen. Trevliga, positiva reportage.
Men när tidningen bestämt möte med personalen för att diskutera schemaförändringar – och eventuella försämringar för de boende – ringer chefen och avbokar mötet. De anställda får inte träffa någon journalist på arbetstid.
En tillfällighet? Knappast.
Alla anställda i offentlig sektor har en långtgående rättighet att prata med journalister, och andra, om förhållanden på sina arbetsplatser. Rätten är grundlagsfäst och omfattar också den så kallade meddelarfriheten. Det innebär att vem som helst kan tipsa en journalist om olika uppgifter och samtidigt vara anonym. En arbetsgivare får inte ens försöka ta reda på vem som har sagt vad.
Den här rättigheten gäller inte bara på fritiden, utan även under arbetstid. I praktiken får offentligt anställda ha kontakt med journalister under arbetstid så länge det inte påverkar det arbete som ska utföras. Justitieombudsmannen, JO, har slagit fast att det bara är i en akut arbetssituation som arbetsgivaren kan förhindra att anställda har kontakt med media under arbetstid.
Råder det ett sådant akut läge på Tjustgården? Knappast. Och om det gör det, desto allvarligare.
Att personalen på Tjustgården hindras från att tala med journalister kan i värsta fall vara olagligt. Den frågan prövas av JO efter en eventuell anmälan. Oavsett lagligheten är chefernas agerande klantigt och, ännu värre för kommunen, kontraproduktivt.
Efter en sådan här händelse ökar naturligtvis intresset för personalens arbetsförhållanden och villkoren för de boende. Ville de ansvariga för verksamheten undvika uppmärksamhet skulle de undvikit att försöka lägga locket på. I förlängningen tjänar alla parter på största möjliga öppenhet, inte största möjliga tystnad. Misstänksamhet och rykten frodas där människor inte tillåts säga vad de tycker.
Flera anställda på Tjustgården upplever att de belagts med munkavle, oavsett avsikten hos deras chefer. Det är ett problem i sig och vittnar knappast om ett öppet och förtroendefullt arbetsklimat. Åtminstone en medarbetare ska också ha fått en direkt fråga om det är hen som talat med journalisten på VT.
En sådan fråga bryter direkt mot efterforskandeförbudet som är kopplat till meddelarfriheten.
För att sammanfatta. Chefernas agerande i äldreomsorgen är allvarligt på flera sätt – oavsett om det beror på okunskap eller är ett medvetet försök att mörklägga missförhållanden. Det går inte att skylla på att man inte vet, eller inte menat något illa. Det här är alltför viktigt för det.
Någon bör snarast sätta de ansvariga i skolbänken för en kurs i yttrandefrihet för kommunanställda.
Någonstans finns det säkert en kommunal informationspolicy också. Använd den!