Han hette egentligen Bengt, men kallades av någon anledning alltid Simon. När jag som barn och tonåring var med i scouterna var Simon en av de mest engagerade ledarna. Alltid först på plats, alltid den som kollade så att allt var i ordning och åkte hem sist. Alltid redo – oavsett om det var läger, hajk eller ett vanligt möte mitt i veckan.
Kepsen var neddragen i pannan, scoutskjortan nystruken med alla fina märken. Simon och scouterna i Tranås, där jag växte upp, var två synonymer. Vi barn och ungdomar gillade honom, räknade med honom, men förstod nog inte riktigt vad han betydde för verksamheten. Eller för oss. Han fanns ju alltid där.
Jag tänker på Simon när jag ska försöka sammanfatta reportageserien om åtta eldsjälar i Västervik. Artiklarna publicerades i februari och mars, och var fantastiskt roliga att göra. Tänk att få träffa åtta så intressanta, spännande och engagerade människor – och sedan skriva om dem, som jag också tycker är roligt.
På olika sätt bidrar de åtta till att göra Västervik till en lite bättre och roligare plats att leva på.
Gunnar Åkerlund i Röda korset tar emot flyktingar och hjälper dem den första, tuffa tiden i Sverige. Ritva Ternström undervisar barn och ungdomar i finska som modersmål, 78 år gammal. Lena Strömbäck leder dans- och sånggrupper för barn, Daniel Niklasson gör så att tågen går på smalspåret och Sonja Hedman Folke kämpar för en bra framtid i Blankaholm.
På VIK:s hemmamatcher fixar Pontus Magnusson webb-sändningar, medan Lotti Jilsmo jobbar för en levande landsbygd. Stefan Gustavsson har lett fotbollsskolan för hundratals små tjejer och killar i Västervik.
Till exempel. De porträtterade gör också mycket annat. En eldsjäl brinner sällan bara på ett område.
Deras – och andra engagerade människors – insatser går knappast att överdriva. Först och främst gör de en massa roliga och nyttiga saker för och tillsammans med andra. Tänk bara på alla barn och ungdomar som får vettig sysselsättning genom deras insatser. Och vad det sedan betyder för personlig utveckling, trygghet och samhörighet.
Dessutom fungerar en eldsjäl som inspiration och förebild. Deras engagemang och entusiasm smittar och drar med sig andra. Kan de, så kan vi andra. Kanske gör vi inte lika mycket, eller lika bra saker, men chansen blir större att vi i alla fall gör något. Det är alltid svårare att säga nej, när andra ställt upp och engagerat sig.
Också på ett mer övergripande plan är det viktigt med engagemang och ideellt arbete. Forskning har visat att gemensamma aktiviteter, till exempel i föreningar, ökar det så kallade sociala kapitalet i ett samhälle. Enkelt uttryckt den tillit och det förtroende som vi har för andra människor, myndigheter och institutioner. Kort sagt, i vilken grad vi litar på dem.
Ett stort socialt kapital är viktigt för samhället i stort. Det bidrar till lägre brottslighet, mindre korruption och väl fungerande myndigheter. Det bidrar också till högre ekonomisk tillväxt och starkare demokrati.
Arbete i föreningar är dessutom en mycket konkret "demokratiskola" där många lär sig sitta i sammanträde, argumentera och göra sin röst hörd.
Med andra ord har vi mycket att tacka våra eldsjälar för. De gör en fantastisk insats, på många olika plan.
Låt oss också komma ihåg alla okända, anonyma eldsjälar som aldrig blir uppmärksammade. Simon i Tranås blev aldrig omskriven i tidningen. Han var lika viktig för det.