Först hände ingenting, sedan ingenting – men nu har kommunledningen reagerat på Björn Ulvaeus avhopp från Slottsholmen. Det är senkommet, men bra.
Inget ont som inte har något gott med sig. Kanske ska vi tänka så efter debaclet där Björn Ulvaeus dragit sig ur Slottsholmenprojektet? Det är ett stort misslyckande för kommunen, men i bästa fall kan det leda till reformer och ändrade arbetssätt i framtiden.
Kommunstyrelsens ordförande Tomas Kronståhl (S) var både självkritisk och allvarstyngd när han och kommundirektör Anders Björlin medverkade på Tillväxtdagen i onsdags. Kronståhl beskrev hur han haft "många och långa" samtal med Ulvaeus och hur dagarna efter präglats av ett "sorgearbete". Kommunen har arbetat länge och hårt med projektet, och beskedet att Ulvaeus drar sig ur kom som en stor överraskning.
I framtiden ska en politisk styrgrupp ta hand om stora utvecklingsprojekt. Kommunen ska också utse en tjänsteman som sköter alla kontakter med entreprenören. I Slottsholmenprojektet har det varit upp till 15–20 olika personer som skött kontakterna. Då blir det lätt rörigt.
– Naturligtvis leder en sådan här händelse till självrannsakan, slog Tomas Kronståhl fast inför 250 personer i publiken på Tillväxtdagen.
Flera andra ledande politiker har stämt in i självkritiken. Harald Hjalmarsson (M) efterlyste tidigt en granskning och konstaterade att flera projekt tagit lång tid. Mats Hugosson (C) har sagt att vattenfrågan kunde varit löst långt tidigare och konstaterar att viktiga förändringar i kommunens organisation redan har gjorts. Jon Sjölander (M) uttrycker idéer om en "silver bullet"-modell där viktiga projekt i framtiden smidigt slussas igenom den kommunala byråkratin.
Bra så. Det vore märkligt om inte en sådan här dramatisk händelse ledde till förändringar. När projekt går snett beror det sällan bara på slumpen eller otur. Saker kunde nästan alltid skötts annorlunda, och bättre.
Det är också bra att kommunledningen kommit ut på banan och agerar offensivt. Det tyder också debattinlägget på sidan här intill på. De första dagarna var man alldeles för passiv och verkade mest hoppas att allt skulle lösa sig ändå.
Det är inget fel med eftertanke, men ibland måste en ledning handla även om den inte har den fullständiga bilden klar för sig. Redan dagen efter beskedet från Ulvaeus borde kommunledningen gått ut och gett sin bild. Detta har hänt, det här vet vi, så tänker vi agera. Ibland är det bra att prata, även om man inte kan säga så mycket.
Om kommunen varit trög, har Västerviks företagare reagerat desto snabbare. Västerviks företagsgrupp var tidigt ute och krävde kommunen på besked. Ett upprop för att Björn Ulvaeus ska tänka om samlade på bara några dagar ett imponerande antal fastighetsägare, företagare och privatpersoner.
Tyvärr tror jag att Ulvaeus har bestämt sig. Det tyder både hans nuvarande tystnad och de många och långa samtalen med kommunen på. Men det är alltid viktigt att göra vad man kan.
Engagemanget är också en viktig signal i sig. Västervik ger inte upp.