Både snabbt och sant

Broolyckan. Rapporteringen på vt.se slog alla läsarrekord.

Broolyckan. Rapporteringen på vt.se slog alla läsarrekord.

Foto: Ilkka Ranta

Mikaels krönika2016-02-20 06:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Gör den allt hetsigare nyhetsförmedlingen att förtroendet för journalisterna minskar? Ja, menar flera experter. Men jag är inte lika säker.

Tidigt i tisdags morse brakade en långtradare genom räcket på Skramstadbron norr om Västervik. Ni har alla sett de dramatiska bilderna; som genom ett under klarade sig föraren med blåmärken, några skärskador och en bruten näsa.

Artiklarna om olyckan är de mest lästa på vt.se, någonsin. Den första artikeln som lades ut på morgonen lästes 50000 gånger och hela dygnets samlade rapportering nådde 180000 sidvisningar. Det stora intresset har hållit i sig för de uppföljningar vi gjorde på onsdagen och senare under veckan.

Som chefredaktör är det bara att lyfta på hatten och tacka för förtroendet. Det är väldigt roligt att så många läser just VT när det händer något dramatiskt i kommunen.

Samtidigt visar en undersökning som presenterades i veckan visar att förtroendet för traditionella medier är nere på allvarligt låga nivåer. Jag vill gärna tro att VT ligger bättre till än genomsnittet, men också vi drabbas utan tvekan av misstro och ifrågasättanden.

Enligt rapporten från Novus anser 94 procent av svenska folket att medierna fyller en viktig roll i samhället. Men bara 65 procent har stort eller ganska stort förtroende för TV, radio och dagstidningar (kvällstidningarna ska vi helst tala tyst om här).

Än värre är att 60 procent tror att journalister vinklar för att skapa en bild av verkligheten som de själva föredrar. Ännu fler, 73 procent, har uppfattningen att journalister medvetet vinklar för att få så många klick som möjligt.

Novus VD Torbjörn Sjöström och Brit Stakson, en av landets främsta experter på digitala medier, hävdar att tempot i nyhetsrapporteringen förklarar en stor del av det bristande förtroendet. Medierna prioriterar snabbheten, att vara först, så mycket att de glömmer de grundläggande frågorna om vad, hur och varför. När något väl är känt hoppar journalisterna dessutom ofta vidare till nästa, gärna spektakulära, händelse.

Sjöström och Stakson argumenterar för att jakten på att komma först är ett stort misstag. Det går inte att konkurrera med sociala medier där vem som helst med en mobiltelefon kan lägga ut en händelse i samma ögonblick som den inträffar. Journalisterna borde istället koncentrera sig på uppföljningar, att ge sammanhang och förklaringar.

Själv ser jag inte riktigt motsättningen mellan snabb händelserapportering och mer djuplodande journalistik. Jag tycker att vi ska göra både och. I fallet med olyckan på bron tycker jag också att vi lyckades bra – vår rapportering var både snabbast och hade störst bredd och djup.

Sen är det låga förtroendet självklart ett stort problem. På sikt är det ännu allvarligare än minskande annonsintäkter och svag ekonomi som också plågar mediebranschen. Om inte läsarna litar på sin lokala tidning, kommer de snart att sluta läsa den.

Här tror jag att vi journalister måste rannsaka oss själva. Det kan inte bara vara läsarnas fel att misstroendet är så stort. Vi måste bli bättre på att förklara hur vi jobbar och vilka regler som egentligen styr alla seriösa medier. Säkert måste vi också utveckla våra arbetssätt och ifrågasätta vår nyhetsvärdering. Det ska jag återkomma till.