Den gamla barnbokens tematik med citat "pastellfärgad stad, glada människor och manschauvinistiska rövare" försvårar enligt Jupither arbetet med bland annat jämställdhet hos kommande generationer. Därför menar hon att boken nu, efter dryga seklet, borde begravas för alltid.
Detta är bara ett exempel i mängden där svenska kulturpersonligheter går ut i media och kräver censur av litteratur med vad de själva anser vara problematiska åsikter. Och visst; många barnböcker som "Pippi i Söderhavet" och "Tintin i Kongo" förmedlar en bild av verkligheten som är synnerligen föråldrad, men det betyder knappast att verken borde förbjudas.
Det är inte önskvärt med ett samhälle där politiken beslutar vad som är lämplig läsning och ansvaret vilar i slutändan på föräldrarnas axlar. Dessutom visar resonemanget på en obehaglig tendens där allt fler vill förbjuda sina motståndares åsikter snarare än att vederlägga deras argument genom det demokratiska samtalet.
Därför gör sig de som förespråkar censur av litteratur i korrekthetens namn sig skyldiga till ett större hot mot demokratin än förra seklets barnbokslitteratörer.