Den stora vinnaren på det utökade budgetsamarbetet är tveklöst Socialdemokraterna, som säkrar upp sitt maktinnehav och får det enklare att regera.
De ytterligare politiska frågorna man plussar på för varje parti som ansluter sig innebär inga stora politiska förluster för S. Och inte heller några stora vinster för de nya partierna i samarbetet. En vinst i några sakfrågor ska inte bara jämföras med status quo och att sitta i opposition. De relativt blygsamma vinsterna behöver även jämföras med alternativet att få regera med de partier man helst vill regera med.
Frågan är då vem de helst skulle vilja regera med. Det har varit tydligt ett tag att C känner sig hemma i S/MP-miljön. Och möjligen känner sig även L och WP mer bekväma i Socialdemokraternas sällskap än hos M och KD. Då är den nya ordningen... helt i sin ordning. Men det väcker såväl nya som gamla frågor till liv.
Någon samlad borgerlighet har inte funnits i Västervikspolitiken på länge. Avsevärt längre än borgerlighetens nationella splittring på grund av olika syn på SD. Det har aldrig riktigt gjorts tydligt för borgerliga väljare vad de lokala problemen beror på. Med risk för att låta som en svartsjuk före detta partner: Vad har Dan och Anna som inte Moderaternas och Kristdemokraternas företrädare har? Det är en fråga som väljarna förtjänar svar på från C, L och nu också WP.
Beror vänstersvängen på att värderingarna stämmer mer överens med Socialdemokraternas eller handlar det om personkemi mellan centrala partiföreträdare? Är det värderingar så behöver detta förtydligas och förmedlas till väljarna. Är det istället främst en personfråga så kan M och KD behöva reflektera över sitt val av representanter.
Kommunalrådet Dan Nilsson (S) liknar samarbetet med en familjekonstellation och berättar hur roligt och trevligt de har tillsammans (VT 22/10). ”Vi har utmanat varann, det har varit högt till tak, ibland har vi retat varann och ibland har vi haft roligt och stojat, men arbetet har präglats av respekt och ödmjukhet.”
Om inte väljarna ska ta kommunalrådets ord om den familjära stämningen som huvudförklaring till varför det borgerliga samarbetet är dött, så vore det önskvärt att C, L och WP kom med tydligare förklaringar. Om inte det sker riktas ljuset på M och KD och vad deras representanter saknar.
Det är sannolikt känslomässigt lättare för tidigare oppositionspartier som L och WP att kliva i in ett samarbete med Socialdemokraterna något år eller två efter valet. Men det är inte säkert att deras väljare känner sig lika bekväma i det nya samarbetet som partierna gör. WP har länge upplevts som ett borgerligt parti. Och framför allt som ett tydligt oppositionsparti. Det bilden får nu redigeras. Frågan är vad det innebär för partiets väljarsympatier.
Nationella undersökningar av väljarsympatier visar att väljarna snabbt anpassar sina sympatier efter en ny spelplan. Partier byter väljargrupper och efter regeringsbildningen ligger den ideologiska hemvisten hos väljare som skulle rösta på C och L nära de som skulle rösta på S. Dock med kostnaden att väljarstödet för L marginaliserats.
Men väljarna kan bara utöva sitt demokratiska inflytande i valet. Inte efter valet. Och vilken politik som bedrivs styrs av vilka partier som går samman och samarbetar. Därför behöver alternativen vara tydliga i valet. Inte efter valet.
Det är inte osannolikt att det lokala femspannet kommer att finnas kvar i Västervikspolitiken under många år. Då behöver det framgå för väljarna på valdagen, så att de slipper stå som förlorare ytterligare en gång.