Vildsvinens kraftiga tillväxt i landet har lett till miljardkostnader för lantbruk och trafikolyckor. Samt att de på många håll närmat sig tätbebyggda områden med förstörda villaträdgårdar som följd. Samtidigt är vildsvinen en delvis outnyttjad resurs, med kött av högt etiskt och klimatmässigt värde.
Tillväxten beror bland annat på att djuren är svårjagade. De rör sig över stora ytor och är nattaktiva, vilket ställer stora krav på jägarna. Även om avskjutningen av vildsvin är större än övriga stora viltarter, och även om markägare och jägare under åren lyckats begränsa tillväxten, så är jobbet ännu inte slutfört.
När ledarsidan för ett år sedan kommenterade frågan poängterades Sveriges tradition där markägare och jägarkår sköter förvaltningen av viltstammen. Det är en värdefull frihet för markägare, vilken också innebär ett ansvar. Ett ansvar som måste tas för att allmänhetens förtroende för förvaltningsmodellen ska upprätthållas.
Jakten på vildsvin må vara krävande för jägarkåren, men idag har jägarna kunskapen, hjälpmedlen och metoderna som krävs. Markägare och jägare äger således frågan. Och måste ta sitt ansvar för att fortsätta äga frågan i framtiden.
Därför är det så glädjande att ta del av statistiken för det senaste årets avskjutning. Nationellt har det skjutits 30 procent fler djur än året innan. I länet har avskjutningen nästan fördubblats. I Västerviks norra del är ökningen 30 procent och i södra delen 60 procent, berättar Fredrik Zhetraeus på Svenska Jägareförbundet för VT (19/10).
Ett gynnsamt väder och fodertillgång för vildsvinsstammen den senaste tiden är en delförklaring till ökningen i avskjutning. Det innebär att det inte är läge att slappna av än. Siffrorna visar samtidigt att markägare och jägarna tar ett stort ansvar för att hålla kontroll på populationen. Det som behövs nu för att möjliggöra ett ännu större engagemang från jägarna är att öka möjligheterna att sälja köttet.
På politisk väg kan man stimulera efterfrågan genom att köpa och servera mer kött i offentlig verksamhet. Det ger både en kortsiktig efterfrågehöjning och kan ge en långsiktig attitydförändring av vildsvin som ett självklart livsmedel.
Efterfrågan kan också höjas genom att minska kraven på hanteringen av vildsvinsköttet vilka leder till högre priser i handeln. Att minska på hinder och administration som omgärdar försäljningen av vildsvinskött ökar också jägarens incitament att jaga. Idag får de inte själva sälja vildsvinsköttet, utan det måste först passera en särskild vilthanteringsanläggning. Nu utreds möjligheten att få sälja direkt till konsument.
Att kunna få en slant för utfört arbete är en morot för den enskilda jägaren. Regeringen budgeterar nu också för att det nödvändiga trikintestet ska bli gratis för jägaren. Det är ett litet 150-kronorssteg i rätt riktning. Men man måste komma ihåg att det inte bara är ekonomiska incitament som behövs. Den totala administrationen och hanteringen av köttet behöver bli enklare. Och finns det fler sätt att avyttra kött kommer det också attrahera olika typer av jägare.
En sak är gemensamt för jägarna. När de har vildsvinskött så att det räcker för det egna hushållet minskar incitamenten påtagligt för att fortsätta jaga. Att jaga och skjuta djur bara för att gräva ned dem är inte vad jägare vill göra. Det är en etisk tveksam hantering av ett värdefullt livsmedel och demoraliserande för en ansvarstagande jägarkår.
Såväl vildsvinen som jägarnas ansvar är en resurs för samhället. Vi behöver ta tillvara båda.