Privatägd skog och fornminnen vid flygplatsen har bokstavligen jämnats med marken. Vilket har satt ljuset på en minst sagt förvirrad styrning av arbetet med flygplatsen. Samhällsbyggnadchefen är formellt ansvarig för utvecklingen på området. Men det är många kockar i denna soppa. Flygklubben drogs in i debatten, men avsade sig snabbt allt ansvar. Den flygplatsansvariga, om det nu är en rimlig titel, köps in av kommunen som en konsulttjänst. Men vad ansvaret formellt består i synes högst oklart. Att den ansvariga dessutom jobbar både på ett formellt uppdrag och samtidigt på ideell basis gör det inte tydligare.
Därtill kommer löst knutna individer som hjälper till på olika sätt. Som att röja undan skog och fornminnen som står i vägen för flygplatsens expansion. Ett olyckligt misstag enligt de inblandade. Och visst kan det betecknas så, när man kör över äganderätten och riskerar att bryta mot skogsvårdslagen, kulturmiljölagen, och regler kring vattenskyddsområden.
Men det är inte ett slumpmässigt misstag. Skogsägare runt flygplatsen har ställt sig kallsinniga till att ta ned skog. Det aktuella misstaget är en skövling av en gata just där det behövdes för att flyg skulle kunna göra inflygningar. Detta behövdes i sin tur för att inte den kontroversiella förlängningen av flygplatsen skulle vara bortkastad.
Händelsen illustrerar problem med styrningen och alla olösta hinder som kommunen kört fast med i flygplatsfrågan. Allt detta är i sin tur ett resultat av att några personer inom politiken, kommunförvaltningen och näringslivet bestämde sig för att det behövdes en bättre flygplats för privatflyg och sedan bluffade igenom frågan förklädd till ambulansflyg. När det blev uppenbart för resten av politikerna uppstod viss irritation, men de flesta valde trots det att stå fast vid beslutet och försöka få flygplatsfrågan att verka rationell med ambulansflyget.
Eftersom ambulansflyg aldrig var det ursprungliga syftet har det hela tiden funnits en lång rad tekniska, juridiska och byråkratiska hinder för att göra verklighet av påhittet.
Kommunen har ett ansvar för skövlingen. Om det inte är så att de medvetet använder sig av en diffus arbetsledning med oklara ansvarsområden för att kunna få obekväma saker utförda och undgå eget ansvar, så har de fortfarande ett ansvar för konsekvenserna av att de valt den här modellen.
När man forcerar en fråga trots alla problem så brukar det uppstå fler problem. Så även här. Redan kallsinniga markägare lär inte bli mer samarbetsvilliga av att kommunen eller deras hantlangare skövlar deras skog. Och antikvarien för museet nämner i sin skrivelse att skadorna behöver utredas och att området behöver omfattas av en arkeologisk utredning innan det exploateras vidare.
Grundproblemet för allt det här är prestige. De flesta politikerna surrade tidigt fast sig själva vid en fråga som aldrig byggde på några verkliga planer. Repen drogs åt ytterligare efter SVT:s Uppdrag granskning och det som kom att bli kommunens officiella budskap – att alla beslut har gått rätt till och att vi självklart kommer få ambulansflyg till flygplatsen.
Därför bevittnar vi den här långvariga såpoperan idag. Flygplatsfrågan skulle kunna hanteras annorlunda. Den är ett arv från en tid då öppenhet och transparens inte direkt var ledord i toppen av kommunen. Att kapa repen till denna tid skulle spara mycket pengar och politiskt förtroende. Och säkert ett och annat värdefullt fornminne.