Läget är tufft för flera näringar. Det är inte svårt att ha förståelse för frustration och oro hos enskilda företagare. Det går också att förstå kommunens reaktion att göra vad man kan för att stötta branscher som har det svårt.
I den mån det är restriktionernas fel så kan det vara rätt att kompensera vissa branscher. Men det är värt att komma ihåg att pandemin som sådan har förändrat människors beteende, ofta mer än vad myndigheternas restriktioner gjort.
Det är också värt att påminna om de grundläggande principerna kring offentliga stöd av företag. I en marknadsekonomi bör privata företag och det offentliga hållas så fria som möjligt från varandra. Företag ska ha en stor frihet men får därmed ett stort eget ansvar, även i tuffa tider.
Att stötta enskilda företag bryter både mot kommunallagen och utgör en stor risk för korruption. Stöd som ändå ges måste hållas så långt borta som möjligt från detta för att undvika misstankar om att vissa får fördelar framför andra.
Kommunen bör sträva efter att eventuella stöd är så breda som möjligt, inkludera alla företag i varje bransch och undvika riktade branschstöd. Dessa principer gäller även i extraordinära tider. Undantagen bör vara så få och korta som möjligt. I grunden handlar det om medborgarnas förtroende för att kommunen agerar i allas, inte bara i någras, intresse.
”Är det den som skriker högst som får mest?”, undrar Marie Sevlidis, ägare av frisörsalongen People, i VT. Frågan är både befogad och vanlig. Det finns fler branscher än restaurangnäringen som har ett väldigt utsatt läge idag. Frisörer, butiker, hotell och transportnäringen, inte minst taxiföretagare, för att nämna några.
Riktade bidrag till enskilda branscher väcker krav från andra näringar. Ju fler riktade bidrag desto fler protester kan man räkna med. Det blir snabbt allt rörigare och kommunen riskerar att stå med ett lapptäcke av riktade bidrag, principer, undantag och argument.
De riktade kommunala bidragen är förhållandevis små. Om de inte räddar några företag riskerar de att vara både skadliga för kommunen och verkningslösa för näringslivet.
Det kan tyckas okänsligt att kritisera bidragen i en tid då många företag kämpar för sin överlevnad. Men det är mer okänsligt att blunda för de nödvändiga frågorna. Ty om stöden faktiskt gör nytta väcks ännu jobbigare frågor.
För när ska kommunen sluta med dessa högst tillfälliga insatser? Vad händer om vaccinet mot covid-19 dröjer? Eller om även denna sommar blir dålig för besöksnäringen? Eller om lågkonjunkturen tar fart och fortsätter under lång tid?
Frågorna blir än mer påträngande om man lägger till det faktum att offentliga bidrag tenderar att sakta ned smärtsamma men nödvändiga omställningar i företag. Hur vet politikerna att företagen de stöttar överlever till sommaren? En försenad omställning riskerar att leda till en sämre sommar för besöksnäringen än om kommunen kallsinnigt låter befintliga företag klara sig själva.
Det är inga lätta frågor att svara på. Och långt ifrån kul att ställa dem. Men de är nödvändiga för att inte en allmän snällism mot enskilda företagare ska bli en stor björnkram. För olika branscher, näringslivet i stort och slutligen medborgarna.