En del av tjusningen med ungdomsfullmäktige är att processen liknar den ordinarie demokratiska processen. Idéer och åsikter kastas fram. Problem och möjliga lösningar diskuteras. Inledningsvis i mindre sammanhang och sedan i allt större. Förslag och argumentation kan finslipas på vägen. Svaren från förvaltningar och politiker ger ökad kunskap i sakfrågan och förbättrade möjligheter att se vägen framåt för att skapa förändring. Slutligen når ett antal förslag ända till kommunens högsta beslutande församling – fullmäktige ”för vuxna”, så att säga.
Ungdomsfullmäktige ger inte bara ökade kunskaper och ett potentiellt ökat intresse för politik, vilket i alla lägen är välbehövligt. Det ger även insikter kring den demokratiska processen och möjligheter att reflektera över både dess styrkor och svagheter. Dagens demokratiska tillstånd är på intet sätt ett fulländat eller färdigutvecklat system. Att skapa reflektioner kring det är också en stor del av värdet med ungdomsfullmäktige.
Av de olika ungdomsmotionerna har mest uppmärksamhet getts förslagen om en förbättrad sexualundervisning, drogtester på gymnasiet och situationen på gymnasiet efter att SFI och Komvux flyttat in.
I det sistnämnda ämnet fanns inte bara en utan två olika motioner som tog sig ända fram till fullmäktige. Det är värt att notera. Man ska komma ihåg att det är eleverna själva som röstat fram motionerna till kommunfullmäktige. Och röstdeltagandet var högt, enligt demokratiberedningens protokoll. Det går alltså att konstatera att det finns, eller åtminstone fanns vid röstningstillfället, ett utbrett missnöje bland gymnasieeleverna med att vuxna elever flyttat in.
Den ena motionen i ämnet föreslår att vuxeneleverna flyttar ut igen, eftersom problemen med kultur och heder gör att gymnasielever känner obehag och otrygghet. Även författarna av den andra motionen vill se en flytt. Men i avsaknad av en sådan föreslås tydligare regler kring var de olika elevgrupperna får röra sig – för att lösa problemen med platsbrist, minskad känsla av trygghet, hedersproblematik, vuxna elever som stirrar, föräldrar som övervakar, samt en minskad samhörighet mellan gymnasieeleverna.
Båda motionerna riktar en välformulerad känga mot kommunen för att de fattat beslut om flytten utan att fråga eleverna.
Som VT rapporterade efter veckans fullmäktige så sa kommunstyrelsen nej till samtliga förslag. Debatten i kommunstyrelsen är sannolikt begränsad, på grund av få ledamöter och färdiga förslag från förvaltningen. En ledande majoritet i kommunstyrelsen kan dessutom tendera att eftersträva status quo. Men i fullmäktige ändrades detta till ett halvt ja och två fortsatta utredningar.
Det är förvisso tråkigt att ungdomsmotionerna inte fick större genomslag. Man får betrakta även detta som en del av lärandet kring demokratins sidor. Mycket är redan bestämt på annat håll. Och folkvalda som väl fattat ett beslut ändrar det ogärna i första taget.
Även om ungdomsfullmäktige inte gav ett överdrivet stimulerande resultat ur ungdomarnas perspektiv så visar det värdet av ett kommunfullmäktige. Sakfrågor debatteras i talarstol och korridorer. Värderingsbaserade reflektioner och produktiva kompromisser uppstår. Det är också en lektion, för både unga och gamla.