Dagstidningar i Sverige är generellt sett dåliga på att ha en jämn balans mellan kvinnor och män i sin rapportering. Västerviks-Tidningen är inget undantag. Egna beräkningar av vårt nyhetsmaterial, utslaget på ett helt år, visar att vi betydligt oftare synliggör män än kvinnor i vår bevakning. Drygt 70 procent av de vi intervjuar eller porträtterar på bild är män. Många tidningar är sämre än så, men det är ju visserligen ingen tröst. Jag menar att vi bör sikta på att ha en avsevärt mer balanserad bevakning mellan könen. Målsättningen ska vara 50 – 50. Fullständig balans alltså.
Västerviks-Tidningen har anslutit sig till något som kallas för Mediemätaren, en extern tjänst som dagligen kommer mäta balansen mellan kvinnor och män vår rapportering. Varje dag kommer vi kunna följa hur många män och hur många kvinnor vi har porträtterat. Att få den mätningen till oss varje dag ger oss en direkt påminnelse; en automatisk knuff ut från gamla hjulspår.
Förr i världen så bestod tidningsredaktioner mestadels av män. Så ser det inte ut idag. Idag är det en överrepresentation av kvinnliga medarbetare. VT, och flera andra tidningar i vår koncern, har en klar övervikt av kvinnor på redaktionen samt på ledande positioner. På många tidningar är nyhetscheferna kvinnor, många ansvariga utgivare är kvinnor, flera bolags-vd:ar är kvinnor och vår högsta koncernchef är kvinna. NTM, som äger Västerviks-Tidningen, jobbar hårt för att vi ska vara ett jämställt bolag. Men syns det i vår dagliga rapportering? Nej, här kan vi absolut bli bättre.
Det finns ett per sektorer i lokalsamhället där männen automatiskt blir överrepresenterade i vår bevakning och det är svårt att gå runt. Det gäller främst när vi granskar makten och när vi granskar brottslighet. I Västervik har vi fortfarande en högre andel män i ledande positioner, både inom privat och statlig sektor. Och precis som i resten av världen så begås de flesta brotten i Västervik av män. Men även inom dessa sektorer bör vi bli bättre på att lyfta fram dem som direkt berörs av besluten, eller drabbas av brotten, och där kan vi självklart lyfta fram just kvinnor.
När man pratar om balansen mellan kvinnor och män i medias rapportering med andra journalister är man ofta helt ense om att obalansen är ett problem. Man är också ense om att det är ganska svårt att lösa. De flesta som tipsar oss om nyheter är män, och tipsen handlar oftast om andra män, även kvinnor tipsar om män i högre utsträckning än om kvinnor, och kvinnor säger oftast nej till intervjuer och till att synas på bild och...och…och…jag har hört samma förklaring från journalister i 15 års tid. Jag har lagt fram samma förklaringar själv vid olika föredrag och i diskussioner med läsare.
Det är dags att vända det där pekande fingret mot oss själva. Anstränger vi oss verkligen på riktigt för att porträttera lika många kvinnor som män i vårt dagliga arbete? Jag tror inte att vi gör det. Vi ska anstränga oss hårdare. Vi ska ta det här på allvar.