Att lek med vattenskotrar väsnas är ett obestridligt faktum. Och i extrema fall kan det säkert bli en miljöbelastning, men det tillhör trots allt undantagen. I sådana fall bör det finnas ett regelverk som tillåter myndigheterna att sätta upp begränsningar.
Men Sverige har istället försökt att ringa in problemet från andra hållet, genom att förbjuda vattenskotrar på alla vatten förutom farleder och särskilda av myndigheter fastställda undantagsområden. Det är olyckligt eftersom det begränsar människors frihet till sjöss i högre utsträckning. Vattenskoterförordningen underkändes också i en EU-dom på grund av att det diskriminerade vattenskotrar från andra båtar på ett alltför kraftigt vis. Inte för att en sådan nationell reglering inte skulle kunna vara tillåten av miljöskyddsskäl, utan för att myndigheterna inte hade anvisat de områden som vattenskotrarna kunde färdas i.
Ofta verkar det vara själva leken i sig som provocerar mest. Men att ett transportmedel används som en leksak är inte ett skäl till förbud. Det är inte, och bör inte heller vara, förbjudet att leka. Men framför allt är vattenskotrar i många fall ett utmärkt transportmedel och används även som sådana. Av skärgårdsbor och båtsemestrare, liksom av Kustbevakningen och Sjöräddningssällskapet. Det sätter fingret på att det inte är själva transportmedlet som utgör problemet utan en och annan person som sitter på det.
Givetvis ska motorfordon inte framföras med en sådan hastighet eller på ett sådant sätt att det uppstår en fara för andra, eller minskar andras frihet att vistas på eller i vattnet. Men sådan misskötsamhet till sjöss är redan reglerad. Den gäller även för de som framför vattenskotrar. Här gäller liksom alla ordningsfrågor att det finns tillräcklig information, tillsyn, kontroll och sanktioner. På så sätt efterlevs kraven och säkerheten till sjöss.
Här synes det finnas ett underskott på tillsynsområdet. Det har möjligtvis att göra med att de svenska myndigheterna inte längre försöker efterleva vattenskoterförordningen. Men övriga regelverk gäller fortfarande och behöver tillsyn för att efterlevas även av vattenskoterförarna.
Men istället för kontroll och tillsyn fortsätter regeringen att satsa på begränsande och frihetsminskande regleringar. När de inte kunde förbjuda vattenskotrar utanför farleden vill de nu införa körkort för alla som framför dem. ”Nu är det slutlekt”, sa infrastrukturminister Tomas Eneroth nyligen och gav Transportstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag på förarbevis.
Körkort är möjligen en bättre lösning än förbud utanför farleden. Men det är både tråkigt och typiskt att regeringen minskar friheten för alla istället för att ge sig på dem som missköter sig. Istället för förbud och begränsningar skulle de kunna ge myndigheterna till sjöss större möjligheter att upprätthålla ordningen. För det är precis som Eneroth säger: ”Det ska vara ordning och reda på sjön.” Men ordningen är till för att friheten på sjön ska upprätthållas. Inte för att den ska begränsas.