Hitta hit
Västervik är Ostkustens pärla. Som alla pärlor är den svår att hitta och inget man råkar springa på i farten. Som ändstation av både verksamma och nedlagda tåglinjer är lättillgänglig inget passande adjektiv. Så pass otillgänglig har staden varit historiskt att ordet ”Västervik” finns med i Fula Ordboken, som synonym till avträde. Det är dock inget problem för en pärla. Pärlor är vackra och unika, inte lättillgängliga. Vill man ha något lättillgängligt kan man stanna hemma och läsa Läckberg.
Det finns flera sätt att ta sig till Västervik. Men det finns bara en ordentlig bilväg in till staden, så man slipper välja. Det ser dock en majoritet av kommunens folkvalda som ett problem och vill därför bygga en ytterligare infart för en halv miljard kronor. Signalen är tydlig. Med en halv miljard över till en infart måste ju Västervik vara ett drömsamhälle utan några andra problem.
Tågen på den ännu inte nedlagda Tjustbanan går fortfarande. När de inte ställs in. Fördelen med en ändstation är att man kan somna utan risk för att missa Västervik.
Men bäst av allt är nog ändå båtvägen. Här finns gott om plats i gästhamnar och skärgård. Såväl på bredden som på djupet. För att säkerställa tillgängligheten för de allra största fartygen muddrades farleden in till staden för 40 miljoner. Tyvärr glömde man göra en behovsanalys. Såvitt är känt har det efter 10 år fortfarande inte passerat något enda fartyg av denna storleksklass. Så är det någon turist som sitter på en oljetanker eller oceanångare så kan man få äran att bli först med att angöra Västervik på det muddrade djupet.
Geografi
Många av kommunens sommargäster landar på Lysingsbadet (eller Västervik Resort AB som det heter numera) – vår femstjärniga kommunala camping. Här har man möjlighet att bo på kommunala campingplatser och bada i kommunalt vatten. Man kan även spela kommunal golf, hyra kommunala båtar och se kommunala kvällsshower. Eller varför inte njuta av kommunal tapas och dricka ett glas kommunal cava?
Vi som bor i kommunen är givetvis tacksamma för er utsocknes turister som spenderar pengar vilka går in i kommunekonomin utan att behöva passera krångliga kommunala utjämningssystem. Intäkterna från kommunala glassar och korvar är dessutom praktiska för våra socialistiskt sinnade politiker som kan fortsätta försvara det kollektiva ägandet och slippa höja skatten. För de gäster som inte sympatiserar med denna politiska modell rekommenderas att använda sina slantar utanför resorten. Ty resten av besöksnäringen i Västervik är ännu inte socialiserad.
Om man rör sig från resorten till Västerviks centrum hamnar man dessutom på rätt sida om järnvägen. Det är en osynlig statusgräns som för befolkningen är lika känd (och nästan lika gammal) som tåget. På fel sida järnvägen är det lite ruffigare. Statusen ökar mot norr och minskar mot söder.
Det är lite oklart varför det plötsligt skulle bli lite ruffigare och mer osäkert bara för att man kliver över järnvägen och in i vad som ser ut som ett helt vanligt villakvarter. Det ser inte direkt ut som ett område för slagsmål med knogjärn. Frågar man de boende om det är ett farligt område så förnekar de sannolikt. Men det kan ju bero på att villaägarna anpassat sig och själva lärt sig hantera knogjärn. Besökaren får göra sin egen bedömning. En uppriktig guide berättar vad befolkningen känner till. Allt för ert bästa!