Minns ni Tage Danielsson? En god vän påminner mig om honom efter min krönika förra veckan då jag jämförde medietränade toppolitiker med lokala politiker på kommunnivå i till exempel Västervik.
Tage var inne på samma spår redan 1979, bara så mycket roligare och elegantare formulerat. Det är, skriver han, "proffsen som gör så att rosorna dör, ge mig hellre en glad amatör". Sök gärna på Youtube så hittar ni hela den roliga och tänkvärda sången.
För mig blir klippet på nätet en viktig påminnelse: Vad bra han var, Tage Danielsson! Rolig, klok och välformulerad. En sann humanist och människovän; barnslig och larvig ena stunden, allvarlig och vass den andra. Alltid med ett stort hjärta, aldrig elak.
Danielsson gick bort i cancer 1985 och är mest känd som spexare och parhäst till Hasse Alfredson i en rad revyer på 60- och 70-talen. Hans "monolog om sannolikheten" efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 är berömd. Risken för en ny olycka var "så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite."
Tage Danielsson har också skrivit Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton som visas varje jul i Sveriges Television.
Annars är jag rädd att många har glömt bort Tage Danielsson i dag. I varje fall verkar han vara märkligt frånvarande i det allmänna medvetandet. Själv fick jag leta länge i bokhyllan för att hitta den tjocka samlingen "Paket" med hans samlade verk från 60-talet. Det är få, om ens någon, som hänvisar till honom i offentliga sammanhang.
Det är synd. När debatten rasar om invandring, klyftor i samhället och hatet på nätet, är Tages tankar om humanism och jämlikhet mer aktuella är någonsin. Och tänk om han fortfarande levt: Vad skulle han säga om integration, krockar mellan olika kulturer och kampen mot extremismen?
Jag tycker inte heller att någon annan lyckats ta Tage Danielssons plats efter hans död. Kanske har samhället förändrats för mycket för det? Kanske har debatten blivit för snabb och polemiserad?
Vartannat år delar Linköpings kommun ut ett pris till Danielssons minne. Det har blivit en lång rad pristagare genom åren, bland andra Erik Blix, Fredrik Lindström, Jonas Gardell och Viveca Lärn. Värdiga vinnare, utan tvekan.
En kompis förslår några andra tänkbara namn: Filip och Fredrik med Trevlig folk, komikern Soran Ismail, tecknarparet Jan och Maria Berglin (som för övrigt kommer att publiceras i VT). Duktiga och roliga allihop, absolut, men utan förebildens stora bredd, tycker jag. Jonas Gardell är nog den som kommer närmast.
Det jag saknar är också eftertänksamheten, en annan av Tage Danielssons stora styrkor. I dag ska allting gå så snabbt och alla ska veta direkt vad de tycker, men Tage tillät sig att väga för och emot. Han var aldrig tvärsäker.
Utan tvivel är man inte klok, är ett känt citat. Det kan inte gärna sägas bättre.