Det finns få frågor som är så infekterade som ersättningarna till våra politiker. Ämnet är minst lika laddat som invandring och drogpolitik. Politikerna ska hållas kort och helst få så låga arvoden och löner som möjligt, menar många. Ve den makthavare som dristar sig till en höjning.
Följdriktigt har beslutet att höja arvodena i Västervik mötts av häftig kritik. Hela den politiska oppositionen är emot förändringen, om än av lite olika skäl. Sverigedemokraterna menar att det är fel att höja då kommunens pengar behövs bättre på områden som skola och äldrevård. Liberalernas Sverker Thorén hävdar att förändringen är skräddarsydd för att vissa personer ska kunna jobba på heltid med politik, men vill inte säga några namn.
Westerwikspartiet menar å sin sida att den demokratiska processen inte fungerat och att beslutet inte diskuterats igenom ordentligt. Hans Ellervik i partiet tycker också att det är tveksamt att ledamöter lägger olika uppdrag på hög och på så sätt kan försörja sig som politiker.
Ja, vad ska man tycka? Onekligen är det en kraftig höjning som flera ledande Västervikspolitiker får ta del av. Arvodena beräknas som en viss procentsats av månadslönen för en riksdagsledamot på 62400 kronor i månaden, och gäller framför allt ordförandeposterna i kommunfullmäktige och kommunens nämnder. Mest i kronor får Gunnar Jansson (S) och Angelica Katsanidou (S) med höjningar från 14976 till 24960 kronor i månaden.
Ökningarna motiveras med att arvodena i Västervik historiskt har legat lågt. Under senare år har de närmat sig andra kommuner, men ännu inte kommit ifatt. 2008 när kommunen var i ekonomisk kris sänktes ersättningarna rakt över med tio procent.
Grundprincipen tycker jag är ganska enkel. Ingen ska lockas in i politiken för att tjäna pengar. Allt politiskt arbete bygger i grunden på engagemang för att göra samhället lite bättre för oss alla. Det är något man håller på med för att man vill förändra och förbättra, inte för den personliga vinningens skull.
Å andra sidan sidan ska man inte förlora på det heller. När arvodena sänktes 2008 ledde det till minskad närvaro i kommunfullmäktige då ledamöter inte tyckte att de hade råd att ta ledigt från jobbet. Det är givetvis inte bra; ersättningarna måste vara så höga att ingen avstår från politiskt arbete av ekonomiska skäl.
De arvoden som är aktuella i Västervik är svåra att bedöma. Hur mycket arbete innebär det till exempel att vara ordförande i barn- och utbildningsnämnden, eller vice ordförande i socialnämnden? Att utgå från en riksdagsmannalön är inte orimligt, men någon redovisning av arbetsmängden har aldrig presenterats. Vad gör politikerna för våra pengar? Hur mycket jobbar de? Det borde vi få veta.
Jämfört med andra kommuner finns det ingen anledning för Västervik att ha arvoden som avviker kraftigt, vare sig uppåt eller nedåt. Tomas Kronståhl (S) har efterlyst centrala rekommendationer från Sveriges kommuner och landsting. Det verkar klokt.