Byggandet av multiarenan på Bökensved har skjutits på framtiden.
Dessutom blir det tydligt att personaltätheten förbättras i de små förskolorna där barngrupperna i regel är betydligt mindre, medan det blir allt sämre på enheter som redan har stora grupper.
När förvaltningen föreslog att lägga ned de mindre enheterna beslutade politikerna att behålla dem. En fråga uppstår naturligen. Ska verkligen personalen och barnen i tätorten lida av att man behöll alla enheterna på landsbygden där de samtidigt har en avsevärt bättre situation?
Frågan är relevant att ställa. Ibland tvingas man ställa områden mot varandra, såsom land mot stad. Det var ett bra beslut att låta enheterna på landsbygden vara kvar. Men ett givet resultat var att pengarna inte kommer räcka till allt.
Men konflikten måste inte formuleras just där, mellan land och stad. Det hela är del av en längre beslutsprocess och man kan fokusera på andra konflikter längs med samma process.
Det finns inte någon absolut nivå på kostnadsmassan för barn- och utbildningsförvaltningen som utgör gränsen mellan rätt och fel. Man hade kunnat lägga ned enheter på landsbygden och sparat pengar utan att förbättra situationen i tätorten. Man hade också kunnat besluta om extra tillskott till förvaltningen betydligt tidigare för att inte frågan om stad och land skulle hamna i fokus. Nu synes förvaltningen få de tillskotten de krävt i budgeten, för att inte de stora barngrupperna ska växa sig ännu större.
Framför allt kan man ta ett bredare ekonomiskt perspektiv på frågan och lägga konflikten mellan skolområdet och resten av kommunens budget.
I dagarna beslutade majoriteten i kommunstyrelsen om sitt förslag till budget. Det talas om ett besvärligt läge. Och om att man kan tvingas ta bort sådant som är frivilligt för en kommun om man inte kan nå en ekonomi i balans. Det är inte helt glasklart hur det ska tolkas. Men det låter onekligen som att man ansträngt sig för att hålla nere utgifterna för kärnverksamheten för att kunna lägga mer på sådant som inte är obligatoriskt. Som en södra infart och en arena.
Man skjuter upp arenan, efter ett förslag från kommunstyrelsens förvaltning som poängterar att vi behöver en tydlig plan och beräkning av intäkter för arenan som inte är beroende av ishockeyresultat. Det synes vara en fem-i-tolv-tillnyktring. Men kan också vara ett spel för gallerierna för att sälja in en lösning med ett arenabolag som man redan bestämt sig för. Men det spelar inte så stor roll. Ett arenabolag kommer inte gör någon skillnad i sak. Det riskerar att bli en förevändning och beräkningskonstruktion för att bygga en arena. Med mindre än att bolaget är helt fristående från kommunen, och visar gedigna kalkyler över hur det ska täcka kommunens alla kostnader för arenan plus marginal för att kommunen låser en massa kapital.
Faktum kvarstår. Har vi inte råd med arenan nu utan att kommunens kärnverksamheter får lida så har vi inte råd med det om några år heller. Man kommer inte ifrån att pengar tas från kommunens kärnverksamhet – eller från skattebetalarnas plånböcker utan förbättringar i kärnverksamheten om man väljer att se det så – för att bekosta en arena.
Det kommer sannolikt aldrig saknas behov i kärnverksamheterna som kan jämföras med kostnaderna för de här stora projekten. Personalen med de stora förskolegrupperna bör jämföras med dessa kostnader, och inte med sina kollegor på landsbygden.