Krav på aktivt samtycke för sexuella handlingar låter positivt, men öppnar upp för godtycke och bristande förutsägbarhet. Det är juristsvenska för att slumpen avgör domar och att ingen riktigt kan svara på var gränsen går mellan lagligt och olagligt.
Expressens granskning av samtyckeslagen häromveckan visar en utveckling där juristdomare dömer allt mer olika på samma bevisning. Samtidigt har antalet åtal och fällande domar ökat kraftigt. Sammantaget har det lett till att antalet domar där juristdomare varit oeniga ökat med 300 procent.
Granskningen visar hur domstolarna tvingas bedöma vem som berättar den mest trovärdiga historien, om samtycke har uttryckts, och om enskilda handlingar ska tolkas som samtycke eller ej. Domarnas personliga uppfattningar och parternas verbala förmågor blir avgörande för domen. Experter dömer ut lagstiftningen som ett lotteri.
Utvecklingen är inte oväntad. Lagrådet kritiserade lagförslaget på just dessa grunder innan det röstades fram i riksdagen.
Samtidigt har våldtäktsbegreppet breddats till att inkludera fler handlingar, och straffen höjts med fängelse som minimistraff. Förr ville nämndemännen, alltså de lekmannadomare som representerar allmänhetens rättsuppfattning i tingsrätterna, ha fällande dom oftare än majoriteten i rätten. Nu är det tvärtom.
Det grundläggande felet är att lagstiftningen vill förändra normer och beteenden, och utgår då från vad som är politiskt önskvärt istället för vad som är mänsklig och kulturell praxis.
Den mänskliga kommunikationen är komplex och låter sig inte styras i några statiska regler. Särskilda svårigheter uppstår på det sexuella området, då lust och åtrå inte enkelt låter sig verbaliseras för den ovana. Vidare är samtycket, liksom kommunikation i stort, inte statiskt utan en ständigt pågående process.
Hur formaliserat behöver ett samtycke vara i en sökande, utforskande, förhandlande och fumlig process mot sex med en ny partner? Och hur länge gäller ett samtycke? Hur ofta ska man fråga partnern om den fortfarande samtycker under sexualakten?
Även om samtycke är av högsta vikt finns inga exakta svar på frågorna. Domstolarna tvingas idag ägna sig åt att recensera mänsklig kommunikation istället för att ägna sig åt juridik.
En lagstiftning som går emot hur människor kommunicerar är inte är särskilt människovänlig, och kräver sina offer i form av oförstående ”förövare” och en försämrat förtroende för rättssamhället hos allmänheten. Samtyckeslagen är ett i raden av varnande exempel på morallagstiftningar.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.