Nej, någon fackpamp blev jag nog aldrig. Men innan jag blev chef jobbade jag mycket fackligt. Också som chef och arbetsgivare har jag valt att vara med i en facklig organisation.
På Corren i Linköping där jag arbetade större delen av 90-talet var jag först kassör och sedan ordförande i journalistklubben. Det var före tidningskrisen så vi var säkert hundra medlemmar i klubben. 1996 gick det hett till. Svenska Journalistförbundet tog ut 7000 journalister i strejk och jag fick kliva upp på ett bord på centralredaktionen och säga "nu går vi ut". Jag ledde möten, skrev scheman för strejkvakterna och delade ut flygblad.
På Norrköpings Tidningar, där jag jobbade större delen av 00-talet, satt jag i styrelsen och var med fackets lönedelegation. Jag förhandlade om löner och upphovsrätt för mina arbetskamrater, och deltog i allehanda fackligt arbete.
Som chef har jag lämnat Journalistförbundet, men är i stället med i en annan facklig organisation, Ledarna. Genom åren har jag också personligen haft stor nytta av facket ett par gånger då jag behövt hjälp med lön och anställningsvillkor.
Kort sagt: Jag har alltid tyckt att facket är viktigt. Det gör jag fortfarande. Starka, väl fungerande fackliga organisationer behövs både för sina medlemmar och för balansen på arbetsmarknaden i stort. Också som arbetsgivare har man ofta nytta av facket. De förändringar jag varit med om här på VT har blivit bättre och lättare att genomföra efter dialog och förhandlingar med fackklubbarna.
Allt detta gör mig också extra upprörd över det som hänt i Kommunal. Spritfester, utlandsresor och gratissemestrar – ärligt talat trodde jag att sådant var historia för länge sedan. Genom åren har skandalerna varit många – både i fackliga organisationer, myndigheter och privata företag – och jag förstår inte hur någon vågar hålla på så. Det mesta brukar ju komma fram till slut. Kommunal är inte heller vilken organisation som helst utan Sveriges största fackförbund som dessutom organiserar mest lågavlönade.
Att ordföranden Annelie Nordström avgår är helt nödvändigt. Efter allt som hänt och när nästan 10000 medlemmar lämnat förbundet, är det omöjligt att stanna kvar. Själv trodde jag att Nordström skulle sluta redan när Margot Wallströms lägenhet blev känd.
Men det räcker inte. Ännu viktigare är det åtgärdsprogram som Kommunal nu ska genomföra fram till kongressen i vår. Regler och rutiner kommer att stramas upp, och den interna ledningskulturen ska vädras ut och moderniseras. Som ordförande har Annelie Nordström givetvis det yttersta ansvaret, men den främsta förklaringen till skandalen är de värderingar som funnits i Kommunals högsta ledning.
Annelie Nordström har själv talat om den "osunda kulturen" i förbundsledningen. I början försökte hon förändra den, och vidtog flera åtgärder, men efter hand trubbades hon av och blev själv en del av problemet. Det är ingen vacker förklaring, men mänsklig och ärlig.
Makt förblindar. Makt korrumperar. Det är en gammal sanning, i många sammanhang.