Vi gillar debatt. I VT ska åsikter och argument föras fram och brytas mot varandra. Oavsett bakgrund, jobb eller ställning ska alla vara välkomna att föra fram sina åsikter och tycka till om andras. På så sätt blir vi alla, på sikt, lite klokare och samhället utvecklas och blir bättre.
Lite högtidligt säger man ibland att tidningar har fyra huvuduppgifter: att informera om viktiga nyheter, att granska och lyfta fram missförhållanden och att underhålla och roa sina läsare. Plus att vara ett forum för debatt och diskussion.
Så långt håller nog alla med. Sedan blir det svårare. Var går gränserna för debatten? Får man skriva vad som helst i tidningen och på vt.se?
Den yttersta gränsen är förstås lagstiftningen som styr tryckfriheten. Ingen får till exempel förtala enskilda personer, hetsa mot folkgrupper eller uppmana till förräderi. Sedan finns det pressetiska regelverket som VT och alla seriösa tidningar står bakom. Det sätter upp ytterligare några regler för hänsyn till enskilda personer och namngivning.
Sedan har VT sina egna debattregler. De finns på vt.se/opinion för den som är intresserad och behöver friska upp sitt minne. Vi vill att debatten ska hålla sig till ämnet, vara civiliserad och fri från svordomar, hot och trakasserier. Till exempel. Grundtanken är att man ska hålla sig till sak och respektera sina meningsmotståndare.
Detta handlar om bedömningar, och då blir det svårare. På VT får vi både kritik för att tillåta för lite åsikter – och för mycket.
Den första gruppen kan hävda att vi stryper och begränsar debatten, till och med censurerar den. Åsikten kommer inte minst från främlingsfientliga debattörer som påstår att vi inte våga släppa fram sanningen om invandringen och dess konsekvenser. Har vi inte tryckfrihet i Sverige, kan en och annan skribent upprört utropa.
Jo, det har vi. Men det är inte samma sak som att VT måste publicera inlägget. Vi mörklägger inga känsliga ämnen, men vi vill att debatten ska vara sann, sjysst och respektfull. Passar inte det, finns det, ärligt talat, många andra forum man kan publicera sig på.
Kritiken från det andra hållet, om att vi publicerar för mycket, tycker jag personligen är mer tänkvärd. Entreprenören Richard Granberg skrev i gårdagens VT att han tycker att debatten alltför ofta urartar i kränkningar och att möjligheten att skriva anonyma inlägg på webben därför borde tas bort. I tidningen, med ett långsammare tempo, kan de anonyma inläggen fortfarande tillåtas, resonerar han.
Visst kan man göra så. En del tidningar kräver till exempel inloggning via Facebook för att delta i debatten på nätet. Jag tycker dock att rätten att debattera anonymt är viktig – inte minst för den som är ny och ovan som debattör eller för den som vill avslöja ett missförhållande. Då kan möjligheten till anonymitet vara just det som möjliggör publiceringen.
På vt.se måste alla debattörer registrera sig och skapa konto innan de kan börja skriva inlägg. Alla kommentarer förhandsgranskas innan de publiceras. Många hamnar i papperskorgen. Missar vi något, kan andra skribenter anmäla ett inlägg.
På så sätt försöker vi balansera mellan öppenhet och en hänsynsfull debatt.