Ibland är det skönt att det är långt till Stockholm. När en moderat Stockholmspolitiker i halvhög ställning kallar en S-minister för "hora", kan man lugnt konstatera att debattnivån inte sjunkit lika lågt i Västervik. I lokalpolitiken är tonen sakligare, mer hänsynsfull och i större utsträckning inriktad på resultat. Tack för det!
Att M-politikern Delmon Haffo snabbt fick sparken är rimligt och rätt. Även om han inte visste att kameran var på och möjligen kan påstå att han skämtade, säger ett sådant uttalande något om honom som person. De ord vi väljer, också spontant, berättar vilka vi är.
Det samma gäller Haffos arbetskamrater på Moderaternas kommunikationsavdelning som flabbar i bakgrunden. Kul skämt! Trevlig arbetsplats, schysst stämning. Också de borde skämmas i dag.
Den svårare frågan är om uttalandet också säger något om Moderaterna som parti. Delmon Haffo är en av politikerna bakom den hårda debatttonen på Twitter och Facebook, men har också anlitats av partiet för interna utbildningar i sociala medier. Kommunikationschefen Per Nilsson skrev så sent som för en vecka sedan på Facebook "When they go low, we kick them in the balls" apropå debatten med socialdemokraterna.
Man kan undra om den inställningen stämmer överens med de "svenska värderingar" som partiledaren Anna Kinberg Batra brukar tala om. Hon beskriver sig själv som feminist och har tagit tydligt avstånd från Donald Trumps sexistiska retorik. Nu verkar hon ha problemet betydligt närmare än så. I går eftermiddag meddelades att också Per Nilsson tvingas sluta.
I ett större perspektiv har alla som deltar i debatten ett ansvar för hur den förs. Det gäller politiker, opinionsbildare och inte minst oss journalister. Jag skulle kunna kalla Delmon Haffo både det ena och det andra, men försöker skriva om det här på ett nyanserat sätt, utan att kränka eller missförstå någon.
I förlängningen förlorar alla när det offentliga samtalet förgrovas. Föraktet för politikerna ökar och ännu fler avstår sannolikt för att engagera sig politiskt eller på andra sätt. Vem vill ge sig in i en debatt om hen riskerar att mobbas och kränkas offentligt?
Varje nytt personangrepp riskerar att leda till ytterligare ett och så är den nedåtgående debattspiralen igång.
Det är också sorgligt för att det finns så många viktiga saker att diskutera. Sverige står inför jättelika utmaningar när det gäller utanförskap, integration och tillväxt. Det är sådant vi borde debattera, sakligt och nyanserat, istället för att slå varandra i huvudet med nya skällsord och medvetna missförstånd.
Den närmaste tiden blir viktig, tror jag. I USA har en ny president blivit vald efter en kampanj fylld med lögner, hot och vulgära påhopp. För många är det sannolikt frestande att välja samma väg också här hemma. Har det funkat där, kan det fungera här.
Låt oss inte gå i den fällan. Låt oss istället besinna oss och tänka efter. Vad är riskerna med ett allt grövre politiskt samtal? Hur vill vi föra Sverige framåt, på riktigt? Låt oss prata om det, utan förolämpningar och kränkningar.