I år är inget vanligt år. Jag vet inte hur många gånger jag inlett samtal och digitala möten med denna numera utnötta fras. Det börjar bli tjatigt. Men den är svår att undvika. 

I år är ju nämligen inget vanligt år. Vi befinner oss i en pandemi. Det har pågått i månader och det kommer pågå många månader till. Inte heller Årets Västervikare kommer bli som vanligt i år. 

Vi kommer inte ha någon omröstning. Vi har istället bestämt oss för att hylla frontlinjen mot denna pandemi: Omsorgs- och sjukvårdspersonalen. 

Årets Västervikare är alltså samtliga inom hälso- och sjukvården inom kommunen och Regionen som alla blivit en del av kampen mot covid-19. Och nu vill vi ge er massor med uppmärksamhet! Vi vill berätta om många delar inom era verksamheter som på något sätt påverkats i den här pandemin. 

Vi kommer själva ge oss ut i verksamheter och göra reportage och ta bilder på alla som vill. Materialet kommer publiceras den 3 oktober i en och samma tidning samt löpande under hela dagen på vt.se. Och vi vill engagera er läsare i detta också.

Hjälp oss att genomföra det här genom att: 
1. Tipsa oss om verksamheter som vi bör besöka! Maila ditt tips på tipsa@vt.se 
2. Skicka in en egen hyllning till ett äldreboende, till en vårdavdelning eller enskild person inom sjukvården. Skicka din hyllning till opinion@vt.se så publicerar vi dessa under samma dag. 

Vi kommer självklart inte kunna rapportera om varenda sjukvårdsverksamhet som finns där ute, men vår ambition är att jobba brett och täcka in så många verksamheter – och personer – som möjligt. 

Precis som de flesta av oss har även jag anhöriga och vänner som jobbar inom vården. Jag ser hur de sliter. Jag är också fullt medveten om att sjukvårdspersonal normalt inte ser sig själva som hjältar. De kavlar upp och gör jobbet bara. Som en nära vän på undersköterskegolvet uttryckte det: ”Hjältar? Nej, det tycker jag inte, vi gör det vi ska, vi ser inget hjältemässigt i det, vi bara kör.”

Men det är kanske just i detta det heroiska finns. Ni jobbar på hårda scheman. Ni stressar för att hinna. Löneutvecklingen för många av er inom vården är, milt uttryckt, blygsam. Och när skiten träffar fläkten ber vi er att stå där i fronten med armarna uppkavlade. Och ni gör det också. Varje gång. Det är en beundransvärd insats – ett stordåd. Vilket faktiskt är själva definitionen av en hjälte.