Att få en oväntad räkning på 60 000 kronor är något som ingen önskar sig. I en stor artikel i Dagens Nyheter (22/7) går det dock att läsa om en familj som råkade ut för just det efter att den nioårige sonen gjort stora mängder köp i spelappar för mobiler och surfplattor.
Det ska sägas att det finns flera dåliga spel och tillverkare som medvetet riktar sig till barn och som erbjuder så kallade in-app-köp, det vill säga köp som görs inne i spelet eller programmet för riktiga pengar, för bisarra summor. Det är en sällsynt usel verksamhet och föräldrar gör rätt i att varna varandra för dessa spel.
I sig är dock in-app-köpen inget att oja sig över. Spelbranschen har som så många andra gått igenom förändringar. Vårt beteende påverkar naturligtvis även den. Verkligheten ser inte bättre ut än att många inte är villiga att betala rakt upp och ner för ett spel. Då har många företag valt att istället erbjuda spel som är gratis men som innehåller möjligheten att köpa till diverse saker. Vissa spel gör det bra, andra gör det mindre bra. Många spel spelas minst lika mycket av vuxna som av barn och så länge det inte är ett spel som riktar sig direkt till barn är det en rimlig verksamhet.
Det stora problemet, som DN helt verkar förbise, är föräldrars relation till barns aktivitet. Inte sällan används surfplattor och mobiler som barnvakter. Föräldrarna är glada att barnen är sysselsatta och befinner sig i närheten. Det är en vilseledande sanning och den kan leda till stora problem.
Få föräldrar skulle utan vidare låta sina barn på egen hand springa iväg i en skog de själva aldrig har varit i. Men de har inga problem att släppa iväg dem i den snåriga verklighet som rymmer sig på andra sidan pekskärmen. Det är en orimlig diskrepans som ofta beror på bekvämlighet och bristande förståelse för barns tillvaro.
Det kan resultera i att barn gör stora köp i appar eftersom de inte förstår att det är riktiga pengar. Det borde deras föräldrar ha förklarat för dem, och kanske även slagit av möjligheten att göra. Många speltillverkare förklarar på sina hemsidor hur detta går till och Apple och Google har utförliga guider som är lätta att följa.
Men en likgiltig inställning till barnens digitala tillvaro kan ge allvarligare följder än så. Många föräldrar vet att deras barn spelar Minecraft, men har aldrig spelat med dem. Vet de hur det låter i många samtalschattar? Vet de vilka sidor deras barn använder på internet och vilka risker som finns där? Det här är frågor som de flesta föräldrar tveklöst kan besvara för fysiska motsvarigheter. Man talar om för sina barn att inte prata eller följa med främmande människor på lekplatsen, men i chatten då?
Föräldrar har visserligen ett juridiskt och ekonomiskt ansvar för sina barn, och det är viktigt att leva upp till det. Det är dock inte alltid man vet hur. Lyckligtvis räcker ett aktivt intresse för och deltagande i barnens tillvaro långt. Barn behöver sina föräldrar, även i den digitala världen.