Bengtzboe menar att begreppet är en föråldrad identitetsmarkrör som bara engagerar bakåtblickande ledarskribenter – något som hindrar den borgerliga idéutvecklingen
Samtidigt menar Bengtzboe att förbundet ska fortsätta bygga sin politik efter den liberalkonservativa idétraditionen, det vill säga den borgerliga idétraditionen. Man behöver inte vara något geni för att inse att resonemanget är förvirrat.
Snarare är det ungdomsförbundet som har en föråldrad syn på borgerligheten. Begreppet förlorade sin betydelse som klassmarkör i samband med ståndssystemets avskaffande i mitten av artonhundratalet. I dag är det ett välanvänt begrepp som bäst kan liknas vid ett idéparaply under vilket landets liberalkonservativa röster samlas. Något som påminner om den gemensamma synen på människan och hennes frihet, bildning och självförverkligande. Begreppets utveckling tycks främmande för förbundet och i tider när man skönjer sprickor i Alliansen, är det oklokt att vända sig mot sådant som förenar dess partier.
Därför blir den nyligen återvalde förbundsordförandens inlägg obegripligt. Dessutom väcker det frågan om uttalandet i första hand är en strategi för att avväpna borgerliga kritiker, snarare än en ärlig vilja att närma sig väljarkåren.
En sak är i alla fall säker: Det ungdomsförbund som vill kasta sina sammanhang på historiens skräphög, riskerar snava över samma tuvor som alla framtidsberusade rörelser gjort sedan urminnes tider.