Vi har fyllt våra sidor med mängder av artiklar från alla våra nedslag i vårdverksamheter under de senaste veckorna. Och med massa bilder på våra vardagshjältar. Artiklarna kommer även publiceras löpande på vår nyhetsajt under hela dagen. Det här är vår hyllning till er inom vården. Vi vill visa upp er för världen! 

Varenda människa som ni ser på bild här i tidningen bör alla vara stolta över. Det är dessa människor ni möter om ni blir sjuka eller behöver extra hjälp i vardagen på ålderns höst. 

Under de senaste veckorna har vi träffat hundratals personer inom vården. Vilken resa! Och betydligt fler än så jobbar så klart inom vården. Vårdapparaten i Västerviks kommun och inom Regionen är enorm. Tusentals människor finns där, redo att gripa in, dygnet runt. Ni är precis lika viktiga som alla de vi har träffat under den här resan. Jag hoppas att ni ska känna tillhörighet till vår hyllning, även om ni inte kom med på bild. 

För egen del har jag träffat personal inom primärvården, äldreboenden, särskilda boenden och på sjukhuset. Det har varit riktigt spännande och intressant att få träffa er alla. Vilka kämpar ni är! Jag är så imponerad av er teamkänsla, er hängivenhet till uppgiften och er otroliga omtanke för varje patient, brukare och hyresgäst. Ni talar så fint om dem. Under alla mina möten med er har jag upprepande fått höra saker som ”vi gör det för patientens skull”, eller ”vi brinner för att se till att de äldre mår så bra som möjligt”. 

Ni gör detta samtidigt som många av er är oroliga för egen del. Jag har också fått höra saker som ”jag tillhör en riskgrupp, det är klart att jag är orolig”, och ”hur blir det om det kommer en andra våg? Kommer vi klara av det?”. Men ni sväljer rädslan och kör på. Det är ert gemensamma uppdrag. Det är modigt. Starkt. Imponerande. Inspirerande. 

Ett återkommande ämne under våra samtal har också varit vad som ska hända sedan, när pandemin är över. Vilken värld vaknar vi upp till då? Hur har våra restriktioner slagit mot de med psykisk ohälsa och vad blir effekterna av det? Att den psykiska ohälsan ökat i samband med pandemin är ju känt sedan tidigare. Som en av sjuksköterskorna där ute uttryckte det: "kostnaden av det som komma skall kanske blir ännu högre, jag skulle tro att det blir så".  

Jag har också mött en otrolig glädje där ute. Vi har ju skrattat på vartenda ställe vi har besökt. I dessa ganska allvarsamma samtal har plötsligt någon sagt något kul och sekunden senare skrattas det ljudligt. Det är ju underbart! 

Och det är faktiskt det här med glädjen som jag kommer minnas mest av våra samtal. Att så många, även i dessa mycket tuffa tider, verkar ha kul på jobbet ändå. Kom ihåg detta. Det är viktigt. Ni kanske inte tänkt på det själva ens. Jag säger det igen. På vartenda ställe jag har besökt så har vi skrattat. 

Det kan vara ert viktigaste vapen i denna pandemi. Att hålla humöret uppe. Att sprida kraft genom glädje till sina kollegor och till sina patienter. Ingen har väl sammanfattat glädjens kraft bättre än författaren Jonas Gardell: så länge vi skrattar är vi inte besegrade. 

Slutligen. Från botten av mitt hjärta. Tack till er alla som ställt upp på detta. Tack för att ni tog emot oss, tack för att ni gjort detta möjligt. Ta hand om er. Vi hörs.